Fredrik Ljungkvist nominerad till DN:s kulturpris

Läste idag på morgonen att Fredrik Ljungkvist har blivit nominerad till DN:s kulturpris. Mycket bra val måste jag säga. Han är enligt mig en av Sveriges allra bästa saxofonister. Jag imponerades av honom redan när han spelade med Per "Texas" Johanssons kartett. Då gick jag på högstadiet och hade ganska nyligen upptäckt jazz. Det var en så otrolig kick att se bandet på lilla Katalin i Uppsala (det som numera är Pub 19). Vi var så klart alldeles för unga för att gå dit så vi hade tjatat på våra föräldrar att följa med oss.
Sen hörde jag inte så mycket av honom på ett tag. Atomic fanns då och jag hade hört talas om dem men inte fått tag på någon skiva (vad gammal jag låter nu, var det inte bara att ladda ner den?!). Sen fick han också P2:s pris Jazzkatten 2003 för "årets jazzmusiker som förtjänar mer uppmärksamhet". Men sen tycker jag Atomic och hans Yun Kan 5 fick rätt bra med uppmärksamhet, vilket känns helt rättvist.
Skulle verkligen vara kul att se en jazzmusiker vinna priset. Men vi får se hur det blir med den saken.

Myspace

Music Is The Weapon

Det var redan i maj som vi släppte vår debutskiva med Music Is The Weapon men fortfarande ramlar det in kommentarer lite var stans ifrån.

Vi fick fina recensioner i Lira och i Ystads Allhanda och sen har det varit en del andra glädjande omdömen.

"If I were to explain groove to someone, I think that the afro-beat band Music Is the Weapon would be a great example."
Meadow Music

"det svänger något kopiöst! ... Man riktigt känner svetten komma samtidigt som pulsen höjs – och glädjen återkommer framförallt."
Groove

"They’re one of the funkiest band I’ve ever heard that comes from Sweden and their music fills me with joy and makes the sun shine through my window as I’m writing this, even though the sky is grey outside!"
Dubious Quip

"det svänger så in i helvete!"
Hannes2peer

Celebrating Fela

Nu är jag några dagar sen med det här inlägget men det spelar nog inte så stor roll.

Den 15 oktober firade Music Is The Weapon tillsammans med Funk Valley Records Fela Anikulapo Kutis födelsedag med att ge bort hyllningslåten Song For Fela Kuti.

På Funk Valley Records hemsida kan du ladda ner den.

Joe Levano

Nu kanske jag blir lite banal. Men det måste ändå sägas för jag fick en sån grym kick av Joe Levanos konsert i onsdags på Nefertiti. Jag blev påmind om varför jag först förälskade mig i jazzen. Energin, svänget, hettan... allt infann sig. För mycket studerade med fulla stressiga dagar kan göra att allt det där som är den egentliga anledningen till att man sysslar med musik kan gå förlorat. Därför är det skönt att få komma ut från institutionen och uppleva musik på riktigt.
Hade inga förväntningar eftersom jag inte lyssnat på honom innan. Men jag blev otroligt imponerad och kommer garanterat lyssna in mig på honom framöver.
Förstod också att hypen kring den unge bassisten Esperanza Spalding är befogad. Hon är inte bara bra för att vara ung. Hon hade ansetts vara grym även om hon haft en karriär på 20 år.

Ett stort tack till Joe från mig.

Se Lira också.

Fuck the police

Hata-polisen låtar är inte direkt någon nyhet i hophop-sammanhang. Av många anledningar säkert. Ibland är det kanske bara för att det är enkelt. Men ofta befogat, även i Sverige.
Här utreder polisen sig själva och bevismaterial försvinner. Det finns mycket att säga om det här och det är skönt att det skrivs en hel del om det just nu. Men för tillfället avreagerar jag mig med några videos...

Läs om Johan, poliser som är kvinnomisshandlar, och Miljöpartiets motion som borde vara en självklarhet.


Klassisk polishatar video med N.W.A.




Har postat den här tidigar men det känns ändå värt att göra det igen. Den här starka videon av den Palestinska gruppen D.A.M. har samma koncept som N.W.A. men det är inge skådespelare med. Det är riktiga poliser som filmas.




Lite nostalgi är det över den här charmiga videon med Looptroop. Det var ett slags soundtrack i den unga vänstern och framför allt Reclaim The Streets-rörelsen.

Eid mubarak!

Firar Eid al-fitr med lite Qawwali.

Mzungu

Om du reser i östafrika och har ljus hy kommer du med största sannolikhet att få höra folk ropa "mzungo" efter dig på gatorna. Betydelsen är ungefär "viting" eller nått sånt och har egentligen ingen negativ laddning (men räkna med muzungo pris på allt du köper, vilket verkar vara ungefär det dubbla). Själv blev jag ändå lite störd på det när jag var i Tanzania, mest för att jag inte visste vad jag skulle svara. "Jo, jag vet att jag är vit, och?" Men folk är otroligt vänliga och gästfria trots allt djävulskap européerna har ställt till med genom tiderna. Någonting vi kanske ska lära oss av i den del av världen som faktiskt inte blivit koloniserat och plundrat men ändå har stora problem med främlingsfientlighet.

Det kommer med stor sannolikhet upp några inlägg om musik från Tanzania här snart. Men så länge ger jag er ett videoklipp med en artist som gjort en grej av att han är mzungu. Han är ursprungligen från Danmark och kallar sig Mzungu Kichaa, vilket betyder ungefär galen vit man.

Loppisfynd

Hittade denna klassiker på en loppmarknad i Berlin, The Giuseppi Logan Quartet. Crazy frijazz kan man lugnt säga. Inte var den billig heller för att vara loppisfynd. Men väl värd sina euros. Inte minst för det grymt snygga omslaget.


Giuseppi Logan på wikipedia

I skivspelaren just nu

Ingebrigt Håker Flaten/Håkon Kornstad - Elise
Alldrig har frijazz och norska psalmer låtit så fint tillsammans. Utgiven på det intressanta svenska bolaget Compunctio.




Group Doueh - Guitar Music from the Western Sahara
Rått och skitigt gitarrsväng från Västsahara. Värt att kolla in andra artister på bolaget Sublime Frequencies.




Marilyn Crispell - Collaborations
Bakom det här gräsliga omslaget gömmer sig ljuv musik inspelat på Perspectives-festivalerna 2004 och 2007. Crispell tillsammans med den skandinaviska jazz och improeliten.



Sonny Rollins - Tenor Madness
Var tvungen att jobba under konserten på Stockholm Jazz så får jag får hålla mig till den här klassikern.





Tony Allen - Sevret Agent
Ny skiva från afrobeat-legenden. Riktigt bra. Recenserar i senaste Lira.

Låtstöld?

Det har varit en del snack om att Coldplay skulle ha snott delar av sin megahit Viva la vida av Joe Satriani. Och visst finns det klara likheter. Men hur enkla melodier och ackordföljder får man egentligen säga sig äga?! Det är inte nån revolutionerande melodi direkt. En enkel popmelodi som följer ackorden. Varje person som har den mest grundläggande kunskap om musik (som te x Satriani) borde fatta att det är en standardgrej som vilket popband som helst skulle kunna ha skrivit.
Nu verkar det som om om Yusef Islam också tycker att han blivit bestulen av låten. Men till skillnad från Satriani som stämt Coldplay har Islam sagt att han förlåter dem (vad det nu än är dom har gjort fel) och vill dricka te med dem.
Däremot tycker jag att Islam borde stämma Satriani eftersom han gjorde låten först!

Hur som helst så tycker jag videon nedan är mer övertygande än både Satriani och Islam.



Roligast av allt är att alla inblandade tycker att de har skrivit unika låtar som skulle kunna bli lika stora hittar som Viva la vida. Utan att inse att musik hela tiden bygger på tidigare låtar och band inom genren. Det är extremt ovanligt, om ens förekommande, att någon får en snilleblixt och gör någonting som inte är i närheten av någon annan musik. Så det hela handlar nog mer om att sno åt sig uppmärksamhet från ett av världens populäraste band. För inte kan någon tro att någon annan än Coldplay hade gjort låten till en hit.