Musikfasta

Musik i all ära. Men inget går upp mot tystnaden.
Fast det krävs övning för att uppsakatta den. Det har det i alla fall varit för mig.
Kanske konstigt sagt av en musikälskare som mig. Ni undrar säkert om jag har övergivit musiken helt. Men riktigt så radikal har jag inte blivit.
Däremot har jag varit helt beroende av ljud. När jag gick upp på morgonen satte jag på en skiva. När jag sen gick ut så satte jag på min iPod och sen självklart allt eget spelande under dagen för att sedan sätta på en skiva när jag kommer hem enda tills jag går och lägger mig. Jag klarade helt enkelt inte av tystnaden.
Varför vet jag inte. Men jag ville alltid ha någon musik i bakgrunden. Men detta gjorde inte att jag lysnade mer på musik. Tvärt om. Musik blev om ett bakgrundsskval till slut. Det fanns så klart stunder då jag lyssnade koncentrerat. Det var inte riktigt så illa som det låter. Men mycket av musiken gick bort då jag hade det runt om kring mig hela tiden.
Peter Bastian, musikern och författaren till boken In i musiken, skriver i sin bok att om man kommer till det stadiet som jag var i så måste man genast musikfasta. Man måsta fösöka undvika all musik under en tid. Själv åkte han iväg på långa fjällturer i över en månad för att komma bort från musiken.
Riktigt så länge kanske alla inte behöver göra. Några dagar på fjället eller ute på landet kan räcka. Eller att ändra sina vanor i vardagen. Numera har jag själv mycket mer tystnad, eller frånvaro av musik. Sen ett år tillbaka har jag till exempl inte lyssnat på musik på morgonen. Mycket tack vare att jag inte har velat störa min morgontrötte lägenhetskompis (hej henke!). Men det har blivit någonting positivt.
Jag tycker att jag numera lyssnar på musik när jag verkligen känner för det och när jag lyssnar gör jag det mer koncentrerat.
Nu låter jag som någon riktig puritan. Och riktigt så är det inte. Jag kan visst sätta på en skiva när jag diskar eller gör någonting annat. Men bara när jag känner för det och inte på ren rutin.
Så lämna din iPod hemma när du åker ut på landet över helgen eller på semester. Rensa huvudet och njut av tystnaden.

Abdullah Ibrahim till Uppsala

Jag kunde knapt tro att det var sant när en vän gav mig biljetter till Abdullah Ibrahim på min födelsedag. Jag visste inte ens att han skulle spela här i Uppsala. Samma vän och jag var på väg till Munchen för att se honom på en konsert där. Så ni kan förstå hur stort det är att han kommer till Sverige. Den 14 okt spelar han på det nyöppnade konserthuset i Uppsala.
Den sydafrikanske Ibrahim är enligt mig och många fler en av världens bästa nu levande jazzmusker. Han har bettyt otroligt mycket för mig, både andligt och musikaliskt.
Ibrahim föddes 1934 i Kapstaden och började tidigt spela piano. På grund av apartheid regimen så fick han leva i exil i Europa och USA men har nu på senare tid flyttat tillbaka till sitt hemland. Han har lyckas på ett för mig helt otroligt sätt förena spontan och fritt flödande improvisation med folkliga melodier. Han håller hela tiden ihop den traditionella afrikanska musiken med jazzen och har alltid ett slags andligt fokus i alla musik han skapar.
Den 14 okt kommer han alltså till Uppsala och jag kan verkligen inte hålla mig. Jag har börjat lyssna på hans skivor för att stilla suget.

Konserthusets program för hösten i övrigt är väldigt ambitiöst. Nils Petter Molvaer Band och flygelinvigningen med Esbjörn Svensson Trio, Lennart Åberg, Bobo Stensson, Kenny Wheeler och John Taylor är två konserter jag tänkte gå och lyssna på.
Vi får hoppas på att huset kommer att kunna fortsätta hålla en sån hög standard på sitt program. Delvis beror det ju så klart också på uppslutningen från Uppsalaborna. Men med ett sånt starkt program borde man kunna locka en och annan stockholmare till stan för än gång skull.

Intervju med K'naan

En intervju med den somaliska rapparen och poeten K'naan för kanadensisk TV. Han pratar bl a om insidenten i Göteborg som han skrev låten Kicked Pushed som jag har postat tidigare på bloggen.

Lupe Fiasco: Muhammad Walks

"I ain’t tryin to profit of the prophets so this one’s for free"

Lupe Fiasco
Hemsida

Lupe Fiasco: Muham...

Hans Appelqvist

Jag var och lyssnade på den egensinniga Hans Appelkvist på Reginateatern i Uppsala för inte så länge sen. En helt otrolig konsert där man slukades upp av hans videoprojektioner och fina musik.
Han lyckas med konststycket att förena någon slags pop med ljudkonst och elektronica. För mig odefinierbar musik, vilket ska ses som en styrka.
På konserten fick vi följa den pelikanhuvade Naima som ni kan se i videon nedan.
Det är en skam att jag inte har köpt hans senaste skiva Safantin och mörker som släpptes på bolaget Häpna i april. Men den står högst upp på min inköpslista. Tills dess så njuter jag av den helt fantastiska videon med låten Tänk att himlens alla stjärnor som ni kan se här.

Naimamelodin

Add to My Profile | More Videos

Tänk att himlens alla stjärnor

Add to My Profile | More Videos

Vart är publiken?

Alla vi som har försökt arrangera spelningar med musik någon stans utanför musikens mittfåra vet att det är ganska svårt i Uppsala. Men jag har fortfarande inte riktigt förstått varför. Förutsättningarna finns ju där tycker man.
Jag var och såg Örjan Hultén trio Fakir/Karlsson på Katalin i lördags och det var bara kanske 20 pers där. Om ens det. Dom är ett relativt namnkunnigt band och spelar en slags hårdsvängande balkan-arab-jazz som jag verkligen tror att folk skulle gilla. Bara dom kom dit.
Örjan berättade för mig att dom hade varit på nån liten ort och där hade det kommit över 100 lyssnare! Så varför dyker dom inte upp i Uppsala?
Många skyller på studenterna. Att dom inte rör sig utanför nationernas gränser. Vilket i och för sig är sant och vädigt tråkigt. Men det finns ju en massa annat folk som borde vara intresserade av någonting annat än körmusik och swingjazz (inget ont om dom som gillar det. Men man tycker att någonting annat borde kunna funka i stan).
En teori jag har är att Uppsalaborna är tillräckligt bortskämda för att inte gå på allt som finns. För det finns ju ändå något slagt kulturutbud i Uppsala. Men inte tillräckligt vana konsertbesökare för att chansa på någonting som dom inte har hört förut. Det där extra engagemanget finns helt enkelt inte.
Sen har vi ju Stockholm som ligger lite för nära. Det är så enkelt att ta sig dit och ta del av det stora utbudet där. Vilket ju i och för sig är fantstiskt bra för oss musikintresserade. Men jag tror att det kan ha en negativ effekt på kulturutbudet i Uppsala.

Den som är intresserad av jazz och improvisationsmusik och annat en bit utanför mittfåran ska skiva upp sig på Jazzways mailinglista. Där får man reda på vad som händer med föreningen och får tips om andra spelningar.

Lyssna! podcast

Gå in och lyssna på senaste programmet på podcasten (eller podradion) Lyssna!

Rasism i Göteborg

Den somaliske raparen K'naan spelade i sverige i vintras och drabbades av dom svenska väktarnas rasism. Polisen grep hans maneger som fick sitta i häktet under natten utan anledning. Det hela blev en låt och en video. Mest ledsen blir man när han i slutet av låten sjunger om att han trodde att sverige var ett tolerant land. Men nu kommer det här händelsen att överskugga allt detta. Med all rätt. Se videon så får han själv berätta vad som hände.

Tycker även att ni ska köpa hans skiva Dusty Foot Philosipher. Den har tyvärr ingen distro i Sverige vad jag vet. Men jag beställde den från kanadesiska Amazon. Ni kan även lyssna på en del spår på hans hemsida eller på Myspace.

Rollins till Stockholm!

Som jag skrev tidigare så hoppades jag att polarpristagaren och saxlegenden Sonny Rollins skulle komma och göra en spelning i Sverige. Och det kommer han att göra. Den 22 maj spelar han på Stockholms konserthus i anslutning till prisutdelning. En chans för oss som missade honom när han besökte Göteborg i somras.
Läs mer här.

Äntligen händer det!

Äntligen! Efter tre års lång väntan kommer Perspectives festivalen i Västerås tillbaka nu i helgen. Lite bantad denna gång men med en otrolig uppsättning artister. Detta år är det Evan Parker som är det stora namnet på festivalen. Men det är en hel radda med musiker som jag knapt kan tro att dom alla ska vara i Västerås samtidigt. Marilyn Crispel som gjorde en av dom bästa konserterna på förra festivalen kommer tillbaka. Mats Gustafsson som är festivalens kurator kommer dit med The Thing som gästas av frijazzlegenden Joe McPhee. MOHA! med den unge norske gitarristen Anders Hana och Ingebrigt Håker Flaten Quartet med bl a Jeff Parker från Tortoise. Det är några av dom artister jag ser fram emot att se. Dessutom hoppas jag att på samma sätt som förra festivalen bli chockerad av all ny musik som jag alldrig har tidigare hört.

Se hela programett på deras hemsida.