Svenska språkets roligaste ord

Måste få citera Daniel Boyacioglu:

"En gång skrattade jag en hel minut åt svenska språkets roligaste ord, andragenerationensinvandrare.
Sho bre, nikemo, jag är en stannare och har slutat vandra bre för länge sen. Tyckte den meningen är bra och skriver den igen. Jag har slutat vandra för länge sen. Sverige är lika mycket mitt hem."

Fick mig att fundera...
Kommer mina barn att vara invandrare bara för att min fru en gång var tvungen att göra en vandring?
Om vi är ett mixat par, vad är det då som har mixats? Blir barnen två halvor eller en hel människa?
Inget fel att vandra. Inte heller något fel på dem som är tvungna eller vill göra den.
Men när får man slå sig till ro? När kan man få sluta sin vandring?
Varför tar vissa sig rätten att bestämma när någon vandrar?
När blev vandraren av med sin rätt att definiera sin egen situation? Sin egen position?
Inget av detta kan jag förstå...

Myten om afrikas kultur

Lite av en slump hittade jag en artikel som Henning Mankell skrivit i Aftonbladet. Han har varit i Timbuktu i Mali och besökt olika bibliotek med skrifter som är över tusen år gamla. Nu är Mali är inte längre det stora rike det än gång varit. De universitet som fanns är sedan många hundra år försvunna och landet är ett av de fattigaste i Afrika. Mankell skriver att det ändå är "i Timbuktu det går att avslöja en av de värsta och mest förljugna osanningarna om Afrika söder om den stora Saharaöknen; att kontinentens historia knappast alls finns nerskriven. Att Afrika är en muntlig kontinent." Och visst har han rätt. Vi har odlat en myt om att alla afrikaner är outbildade och att civilisation är någonting de aldrig varit i närheten av. Antagligen var det lättare att exportera vår "civilisation" och stjäla deras land då.
Men det är inte bara inom litteratur och skrivande det har odlats myter. Inom musiken är myten minst lika stark och ännu levande. Myten säger att Afrika är trummans kontinent och att afrikanen har rytmen i blodet osv.
Visst finns det otroligt mycket fantastisk musik baserad på rytm från Afrika. Musik som är mycket mer utvecklad än de flesta tror. Men det är inte den enda kontinenten som har det. Inte heller är den afrikanska musikkulturen begränsat till rytm.
Vi behöver inte leta länge för ens vi hittar skickliga musiker som spelar melodiska instrument. Ta bara Malis egen Toumani Diabaté (som också besöker Uppsala Sacred Music Festival i slutet av månaden) som är en virtuos på den västafrikanska lutan kora. Han kommer från musikersläkt och hans anfäder har spelat instrumentet i många hundra år.
Ta det inte som att jag tycker den melodi eller musik med harmonier är bättre än den som basera på rytm. Självklart inte. Men för vår förståelse av vår värld är det viktigt att vi avslöjar och berättar om dessa myter. Byter fördomar mot kunskap för att kunna gå vidare och mötas som människor igen (igen, därför jag tror att någon gång någon stans faktiskt redan har gjort det).
Däremot är det inte en kulturs skrifter eller deras melodiska instrument som avgör deras människovärde. Inte heller är det deras historiska civilisationer som hjälper dem i deras situation idag. Jag tänker på Frans Fanon som i sin bok Svart hud, vita masker skriver:

”Eftersom han [den svarte] inte vill uppfattas som en fattig släkting, adoptivson, oäkting, skall han alltså febrigt försöka att upptäcka en svart civilisation?
Förstå mig rätt. Jag är övertygad om att det vore av största intresse om det visade sig att det fanns en negerlitteratur eller negerarkitektur under 400-talet före Kristus. Jag skulle bli mycket lycklig om det visade sig att en svart filosof hade brevväxlat med Platon. Jag kan däremot inte för mitt liv förstå i vilket avseende en sådan upptäckt skulle förändra situationen för åttaåriga barn som arbetar på sockerrörsfälten på Martinique eller Guadeloupe.” (s 205)

(Hans ordval får vi kanske skylla på att boken skrevs 1952)
De fakta om historien vi kan få fram är viktiga för oss. Men vi får inte lura in oss i fällan igen och bedöma ett folk utifrån deras historia. Om det visar sig att ett folk faktiskt aldrig haft en skriftkultur eller någon avancerad musik så är det inte mer med det. Det finns säkert otroligt mycket att hämta även där. Det är inte bara i det skrivna ordet eller i den dokumenterade musiken vi finner en kulturs rikedom.

Poesi, funk och revolution

Kom just hem från en konsert med den legendariskt gruppen The Last Poets. I år fyler de 40 år och det är så klart svårt att hålla tillbaka nostaligitripparna. Trotts en seg start med en lite omotiverat congasolo och en lång presentation av tidigare medlemmar i bandet och hur bra de var och hur stort inflytande de haft på dagens hiphop drar de äntligen igång. Men när de väl börjar showen på allvar så går de det som om de 40 år som gått inte spelar någon roll längre. De levererar bitter samhällskritik och groviga basgångar med samma energi som de gjorde när bandet bildades. Visst poppar nostalgin upp lite här och var (vem kan klandra dem?). Men de lyckas hålla sig överaskande mycket till nuet och är lika hårda revolutionärer som på 60-talet. "If Bush is not a terrorist. Then I don't know who is." ropar Abiodun Oyewole till publikens jubel. I samma stund känner jag hopp. Alla blir inte bekväma när de blir vuxna och tappar sina visioner. De finns de som håller sig kvar och håller kampen vid liv. Nostalgi för det politiskt aktiva 60 och 70-talet kan man förvisso ha. Malcom X, King, Black Panters. Men kanske är läget värre nu än någonsin och det är av nödvändighet, inte nostalgi, vi ska hålla minnet av dessa människor och grupper vid liv.

Yttrandefriheten och rasismen

Ibland blir jag så trött på vårt samhälles dubbelmoral. Eller ska vi säga dumhet. På Svenska dagbladet kan man läsa att Malmögruppen Advance Patrols senaste video inte kommer att sändas på MTV. Andledningen till att dom inte kommer att sända den är att man "anser att videon är för kontroversiell och politisk." Oj, trampade dom på någon sverigedemokrats tå när dom kritiserar deras hatpolitik.
I ljuseet av debatten kring Lars Vilks förnedrande bilder av Profet Muhammed så känns det som ett stort hån. Vart är alla yttrandefrihetsivarare nu? Jag förväntar mig att dom alla vässar sina pennor och skiver debattartiklar, att det blir debatter i TV-soffor och stora offentiga möten där den här frågan diskuteras.
Tydligen är det viktigt att stå upp för ytrandefriheten när någon kränker en miljard muslimer men när någon berättar om Sverige så är det viktigt att inte uppröra. Har vi kommit så långt att det är viktigare att sprida hat än att bekämpa rasismen.


Här kan du se den upprörande videon.

Läs en intervju i DN.

Fremuse är en organsiation som arbetar mot censur av musik.

Sosserasism

Den här bloggen var ju tänkt att mest handla om musik. Men när ledande sossar häver ur sig rassistiska dummheter så kan jag inte hålla mig. Där här var någoting av det mest korkade jag har hört på länge.
DN rapporterar idag att sossarnas Göran Johansson i Göteborg vill "utvisa alla insmugglade flyktingar". Han säger även att "I och med att vi inte säger något är det ju faktiskt en tyst acceptans av människosmuggling". Han verkar inte ha någon större koll på flyktingars situation eller vad som är problemet med människosmugling. Helt klart är att människosmugling är en synisk bransch som utnytjar männsikor som har det svårt. Men lösningen är ju inte att vi behandlar dom ännu hårdare. Johannson tycker att lösningen på problemet är att skicka tillbaka flyktingarna och låta dom komma tillbaka "den vanliga" vägen. Problemet är ju att det inte finns någon "vanlig" väg för dom här männsikorna då hade dom ju tagit den från första början. Sverige och Eu har gjort det så svårt att få visum så man lämnar människor som har legitima asylskäl till att vända sig till ohederliga smuglare. Problemet är inte smugglarna problemet är stater i Europa som värgar hjälpa människor i behov av asyl.

En annan fråga som väcks i och med det här är varför det har växt fram ett så stakrt motstånd mot irakier. Först pågår det tydligen ingen väpnad konflikt i landet så man tycker att dom kan bo kvar och sen är sättet dom kommer hit på ett problem.
En anledning är ju den vanliga rassismen om finns i vårt land, oavsett hur fin självbild vi har. Sen tror jag att många har svårt att smälta det faktum att USA:s invansion inte gick så bra som dom hade lovat. Man vägrar helt enkelt erkänna att det hela blev en katastrof med resultat att en hel massa irakier kommer i kläm.

Who Put The Swing In Sweden?

Är det viktigt att veta vart musik man spelar eller lyssnar på kommer ifrån? Är det inte bara toner, vilka som helst, som tillhör alla?
Frågorna är på sätt och vis självklara men samtidigt inte. Om ni förstår vad jag menar. Visst är musik bara musik och den ska upplevas på det sättet. Men samtidigt måsta man ha respekt för historien och dom människorna som skapade musiken. Och visst kan man inte och ska inte förbjuda människor att lyssna och spela inom vissa traditioner. Men återigen så måste man måste respektera människorna och kulturen. Annars tror jag att man väldigt lätt kan komma in i en ond cirkel av historielöset som kan leda till rasism och även att man förlorar kärnan och styrkan i mycket av den musik vi har idag.
Jag publicerar en artikel som min vän Bankole Irungu har skivit om ämnet. Han lever i politisk exil i Europa efter att ha blivit förföljd i sitt hemland USA. Han har varit politisk aktivist och kämpat för svartas rättigheter och är gift med sångerksan och pianisten Aisha.


Who Put The Swing In Sweden?
The Africans in America created a music known by the derogatory term "Jazz" a little over a century ago. This artform as played by the people has influenced musicians all the way to the far reaches of the world. The core of the music is spontaneous improvisation. This is rooted in expressing the feelings that an African artist in America develops while confronted with oppression. As great as this, one of several cultural jewels is, it’s unknown to most people: its origins, brilliant cultural meaning, the exploitative marketing and definition of it by forces set on racist confusion.

Among musicians of world class, Rex Stewart, the cornetist and Louis Armstrong of trumpet fame, emerged onto Swedish bandstands in the early 1930s. These were accomplished artists but also young men who made such an oceanic journey (weeks on the rough Atlantic) to avoid serious racial discrimination in America. Louis’ first European and Scandinavian tours were to escape the White mobsters who took a good deal of his income and insisted on his silence in the face of rampant violence. The famous Swedish trumpet player Rolf Ericson was not the only one to give up his classical trumpet lessons after hearing “Satch” in Stockholm in ’33. He emulated Louis. A stream of authentic musicians to Sweden continues to this day. The difference now is that Swedes, or even Japanese or Czechs have a better chance at playing the music Rex and Louis brought to Sweden than African so called Americans.

Academies of Omission
Although the IAJE International Association for Jazz Education profiled an emphasis on “Nordic Jazz” at its 2006 conference in New York City, USA, there is no reference to the African so called American heritage of this music. Not in its website Mission for being, or in the extensive Nordic showcase page indicating dozens of Danish, Finnish and Swedish musicians, festivals, record labels and “learning institutions” does this appear. This mirrors the nationwide trend in Sweden regarding African American musical artforms in that there is a view that “jazz just dropped out of the sky”. More than 100 nightclubs and venues, and numerous academies and universities participate in the fabrication. In Poland, Scotland and Austria, they will say Polish jazz, Scottish, etc. As has been begun all over the West, but only for 3 or 4 decades intensively, Swedish "Jazz" academic courses turn out people repeatedly trying to perfect a Bud Powell or Charlie Parker recorded solo. Charlie has been dead for 52 years, Bud for 41. They admired Debussy but they could never be Europeans.

Esbjörn Svensson Trio (EST)
In the highly profitable economy of industrial produced music, Sweden leads the pack. Pop music fortunes grew with ABBA and innumerable current "acts", many Swedes painstakingly imitating English lyrics and singing. But, even on Radio Sverige, the state radio, they are sometimes presented, even though they are unable to speak English well. The youth flourish in the small market of the nation's 9 million residents and abroad. Sweden's “EST”, composed of European Classically musicians, expressed the idea of doing rock-jazz-pop-fusion music in a recent BBC radio interview.

There is little Svensson and his partners can do wrong according to the critics, the fans and of course, Universal, the corporate industry giant to whom they are signed. In terms of venues, from vast US stadiums to baroque halls of ancient Europe, 10-year-old EST is the savior of everything, it seems. But a couple of listens to the efforts that they make on mp3 expose yet more mechanically driven and forced technique. True, the website states that it is a pop band that plays jazz. Underpinning much of the playing is what is classic to Europe. That is where reading chords and music notes, even in "Jazz" is required.

Africans from America displayed the soulful yearning of a people with a mine of cultural treasures to the outer world beyond North America 75 years ago. The possibility of a grand cultural exchange existed once in Sweden and Europe. James Moody, John Coltrane, Tommy Flanagan and those who made Swedes ecstatic might have shared in the money more than an employer/employee relationship. Did the Swedes dare to go up against the American-based industry?

Art Taylor, Don Cherry, Jimmy Woode, Sr. and Jimmy Woode, Jr., Benny Bailey, Nina Simone, Herbert Lee "Peanuts" Holland, Oscar Pettiford, Sidney Bechet, Sabu Martinez, Dexter Gordon, Adelaide Hall, Kenny Clarke, James Reese Europe, Ben Webster, Valaida Snow, Ernie Wilkins, Ada Bricktop Smith, Ray Copeland, Don Byas, Coleman Hawkins, Mal Waldron, Eric Dolphy and countless others who held forth and who Swedes and many other Scandinavians learned from are gone now. Yet a few still hold musical court in the corners of Stockholm's Tunnelbana stations and street corners. They can never be teachers at “Kulturama” or even students there, though they have gigged with Sonny Rollins, Miles Davis and Freddy Hubbard. The “Afro-American” Music Course has been known to refuse admission to African-American teaching staff and even students.

Ted Curson (Finland), Johnny Griffin (France) Joe Lee Wilson (France) and others who have played and taught will not be around forever. But the people are still around, the culture of a people can only be gone if the people are gone.


Bankole Irungu
27 December 2006

Bankoles blog
Aishas hemsida

K'naan i Sverige

Kännde mig tvungen att posta en till intervju med den somaliska rapparen K'naan. Denna gång blir han intervjuad på en parkbänk i ett vinterkallt Sverige.


Läs även en artikel som han skrivit om kolionalism här.
Hans hemsida
Se tidigare poster här och här.

Rasism i Göteborg

Den somaliske raparen K'naan spelade i sverige i vintras och drabbades av dom svenska väktarnas rasism. Polisen grep hans maneger som fick sitta i häktet under natten utan anledning. Det hela blev en låt och en video. Mest ledsen blir man när han i slutet av låten sjunger om att han trodde att sverige var ett tolerant land. Men nu kommer det här händelsen att överskugga allt detta. Med all rätt. Se videon så får han själv berätta vad som hände.

Tycker även att ni ska köpa hans skiva Dusty Foot Philosipher. Den har tyvärr ingen distro i Sverige vad jag vet. Men jag beställde den från kanadesiska Amazon. Ni kan även lyssna på en del spår på hans hemsida eller på Myspace.

Black Is Beautiful?

Vad hände med slagordet "Black is beatiful"? I min naivitet trodde jag att saker hade blivit bättre. Att man inte längre anser att vit är vackrare än svart eller mörkt. Självklart vet jag att rasismen frodas men inte trodde jag att unga svarta i USA såg ner på sig själva så mycket som den här filmen visar. Jag snubblade över den på You Tube och blev riktigt ledsen. Men dom unga tjejerna i filmen reflekterar i alla fall över varför dom känner eller har känt som dom gör och flera av dom har i alla fall tänkt om.
Mest blev jag gripen av den lilla flickan som fick två dockor framför sig. En vit och en svart. Först skulle hon säga vilken av dom hon tyckte var dålig och tog den svarta sen skulle hon peka på den docka hon tyckte var bra och valde den vita. Sen när hon ska säga vilken som ser ut som henne så måste hon movilligt ta den svarta. Men man ser verkligen hur svårt det är för henne att göra det. Hon sneglar på den vita och vill verkligen ta den. Det är så tragiskt att se att en så liten flicka inte tycker om det hon själv är.