Abdullah Ibrahim till Sthlm Jazz

Ångestm ångest, ångest....
Abdullah Ibrahim kommer till Stockholm Jazz i sommar och själv sitter jag fast i sommarjobb i Göteborg. Borde kanske säga upp mig redan nu och dra dit. Men då är det ju det här problemet med pengar.
Men den goda nyheten är i alla fall att festivalen som jag mer eller mindre hade gett upp hoppet på faktiskt börjar arta sig. Ett starkt program i år för man väl säga. Stora namnet är så klart Sonny Rollins och att få dit McCoy Tyner ger en viss vikt så klart.
Kul också att de tagit dit souliga Lauryn Hill och Erykah Badu. Kulturministern Gilberto Gil skulle heller inte vara fel att se.
Men som sagt. Det blir nog jobb...

Mer Abdullah Ibrahim

Den legendariska pianisten Abdullah Ibrahim som jag tidigare skrivit om kommer inte bara till Uppsala som jag först trodde. Utan han gör även ett stop i Kristiansstad två dagar innan för att spela på deras jazzfestival. En ganksa liten festival verkar det som men dom här förutom Ibrahim lyckats få dit den kamerunska saxofongiganten Manu Dibango (upphovsman till den extremt svänginga Soul Makossa).

Mer info om Abdullah Ibrahim finns här och här.

Stockholm jazz går back... igen

DN rapporterar att Stockholm Jazzfestival i har gått back i år igen. Detta trotts att de komersiella och "poppiga" artisterna bara blir fler och fler. Jag var visserligen inte där det här året men om man tittar på programmet ser det mer ut som en halvdålig popfestival med jazzinslag än den anrika jazzfestival som den ska föreställa.
Anledningen till att bredda en festival och ta in mer komeriellt gångbara artister brukar vara att dra in pengar för att kunna pressentera lite smalare musik som inte gör det samma. Men när det gäller stockholm jazz så drar dom tydligen inte ens in tillräckligt med pengar. Och dom smalare artisterna och jazz ser man med några få undantag inte till.
Jag tror att problemet med de vikande publiksiffrorna till stor del beror på det lite flummiga fokus festivalen har. Man vet inte riktigt vad dom vill. Jag har i och för sig inte någonting emot att man breddar en festival och har olika typer av musik. Men man måste ändå kunna se någon slags röd tråd i festivalen om man ska bli intresserad. Om man vill gå på en popfestival så finns det flera betydligt bättre festivaler att lägga ut sina pengar på.
I rättvisans namn så måste jag säga att jag verkligen tyckte att det var jobbigt att jag missade Joshua Redman på Fasching. Så visst tar dom dit en del grymma artister. Men det räcker liksom inte hela vägen.
För mig känns det som om det är någon slags krampaktigt nostalgiskt över att dom håller festivalen vid liv genom konstgjord andning. Lägg ner den några år och fundera vad forkus ska vara. Sen kan det komma tillbaka som någonting rikigt stort.