Jazzkatt, en kvinna?

Efter att nomineringarna till P2 pris Jazzkatten offentliggjorts har det blivit en hel del diskussion. Nomineringarna bestod nämligen av total mansdominans. 19 av 20 av de nominerade bestod av manliga artister. Vilket inte är speciellt representativt för den svenska jazzscenen. Endast bandet Paavo med de fantastiska Cecilia Persson och Sofia Järnberg i spetsen hade lyckats ta sig in på listan. P2 har nu tagit åt sig av kritiken och kommer se över nomineringsprocessen till nästa år. En av anledningarna till de övervägande manliga nomineringarna skulle kunna ha att göra med att juryn består till stor del av män. Vilka som dock sitter i juryn tycks inte P2 vilja berätta.
Lena Åberg-Frisk på Fasching påpekar att det inte bara är kvinnor som fattas på listan utan att det även handlar som vilken stil man har. Internationellt erkända artister som Mats Gustafsson (som har hamnat på Down Beats lista över årets barytonsaxofonister) och Sten Sandell hamnar heller inte på listorna. Slutsatsen man kan dra av detta är att det är en ganska inskränkt jury som går i samma fotspår som dom alltid gjort. Vilket är ett problem för en större del av jazzsverige. Det verkar vara svårt att se utanför det invanda och hitta nya vägar. Någonting som ovan nämnda Mats Gustafsson ofta får känna av då det är svårt att få spelningar i Sverige. Men med föreningar som Impra som vågar (och orkar) ta tag i problemen så tror jag att det finns en ljus framtid för den svenska jazz och improvisationsscenen. Bara en sån sak att Wildbirds & Peacedrums fick årets Jazz i sverige pekar åt rätt håll.

Läs mer i Etc, DN och på P2.

Alla nomineringar till jazzkatten.

Föreningen Impra har gjort en egen nomineringslista för att beslysa att det finns en hel del bra kvinnliga jazzmusiker i landen. En lista som är minst lika bra som den som P2 har tagit fram:

Årets nykomlingar
Lena Swanberg
Christina Gustafsson
Mariam Wallentin

Årets kompositör/arrangör
Sofia Jernberg
Rigmor Gustafsson
Lina Nyberg

Årets jazzmusiker
Lisa Ullén
Lindha Kallerdahl
Birgit Lindberg

Årets jazzgrupp
Amanda Sedgwicks Delightness
Karin Hammar band
Paavo

Förtjänar mer uppmärksamhet
Martina Almgren
Ebba Westerberg
Joakim Milder


Ett tips för den som är i närheten av Stockholm är Swedish Jazz Celebration den 2-5 April.

Den svenska modellen

Ett nytt svenskt musikprojekt kallat The Swedish Model har sett dagens ljus. Det är ett samarbetsprojekt mellan sju svenska skivbolag som vill ändra synen på musikdistrubution. På deras hemsida kan man läsa ett kraftfullt uttalnde för att se framåt i stället för att klaga på att de gamla vägarna för att tjäna pengar på musik sedan länge har försvunnit eller i alla fall begränsats kraftigt. Det känns bra att det är folk från branschen som verkligen ser möjligheterna i stället för att tro att svensk musik håller på att gå under. Vilket den självklart inte gör. Tvärt om! Alldrig har vi haft så mycket möjlgheter som nu. Men det krävs ju så klart en hel del arbete och nytänkande. Kreativitet helt enkelt.
Själv har jag nyligen (kanske lite sent) upptäkt den lagliga nedladdningen. Inte för att jag har laddad så mycket olagligt. Håller snarare kvar vid gamla CD:n och den föråldrade LP:n. Men jag tror industrin snart kommer att fatta att kampen mot gratis nedladdning inte kommer att hållas i domstolen (där kommer dom alltid att förlora) utan på nätet. Genom att hela tiden överträffa dom olagliga vägarna i bekvämlighet och kvalitett tror jag att dom kan lyckas. Det är i alla fall det som har lockat mig till nedladdningssidan emusic.com. Och jag kommer säkert fortsätta på andra sidor så snart jag lyssnat på all den fantastiska musik jag redan laddat ner.


Om The Swedish modell kan ni läsa här och en artikel i DN här.
Läs även en bra artikel om emusic.com av Markus Axelson i Lira här.

Joakim Milder på Axess TV

Upptäckte nyligen Axess TV som har en hel del intressanta program om politik, samhälle och kultur. I programet Det handlar om musik intervjuas saxofonisten, kompositören och improvisationsprofessorn Joakim Milder.
Milder fick frågan om skillnader i den kreativa processen när det gäller improvisation och komposition. En sak han sa som jag fastnade för var att "Improvisation avslöjar den man är och komposition är den man skulle vilja vara."

Banished - etnisk rensning i USA

För mig har den amerikanske blåsaren David Murray mest varit känd som nån slags frijazzmusiker. Bland annat såg jag honom tillsammans med den otrolige Henry Grimes på Kongsberg jazzfestival för något år sedan. Men på nya skivan Sacred Gound lyckas han få ihop någon slags spräckigt solande med en vacker och ganska clean jazz. Dessutom gästar sångerskan Casandra Wilson på två låtar vilka är något av skivans höjdpunkter.
Inspirationen till musiken har han fått från filmen Banished som handlar om städer i USA där svarta har blivit utkörda. Någonting som jag faktiskt inte hade någon aning om tidigare. Filmen verkar inte helt lätt att få tag på men man kan se några korta klipp på youtube så klart. Här, här och här. En intervju med regisören finns här.



















En fin recension av skivan hittar du på Tobydammmit & Co (en bit ner på sidan).

Ljudet av musik

En svensk version av britiska The Wire skulle man kunna kalla nättidningen Sound Of Music. Experimentell musik från i stort sätt alla genrer. Improviserat, jazz, elektroniskt, konstmusik, skev rock mm. Allt i en enda stor röra.
I senaste numret skiver Thomas Millroth en krönika om att "Ett skivkonvolut kan vara något annat än en påse för låtar". Att man skulle kunna göra omslaget till ett konstverk i sig.

Tidigare skulle ju skivköparen fastna för en smaskig bild i affären. Numera finns knappt några sådana butiker. Det mesta sker via nätet. Jag tänker inte på nerladdning, utan på den anledning fodralen blivit för att beställa skivorna i stället. Småetiketternas antal är nog större än någonsin. Upplagorna är ofta obetydliga (vilket kallas för limited edition, men egentligen går det inte att sälja fler än 400-500!). Ofta kan de kallas Artists´ Records. Jag vill inte säga samlarobjekt; CD:n har inte riktigt den statusen ännu. Men det skall bli en helhetsupplevelse av musiken och det konstverk som omsluter den.

Sound Of Music känns som ett bra kompliment till en annars ganska tunn svensk musiktidningsmarknad. Det finns inte så många andra tidningar för den här musiken så dom hjälper verkligen till att fylla ett ganska stort tomrum.

Vad är musik?

Den här bloggen säger sig handa om musik. Men vad är musik? Wikipedia ger följande förklaring:

Musik är en form av konstnärligt, emotionellt och kulturellt uttryck, framför allt i följder av ljud och toner med hjälp av särskilda instrument eller den mänskliga rösten. Det är också en av de största konst- och underhållningsformerna, ett yrkes- utbildnings- och vetenskapsfält, fritidsintresse och verktyg för kommunikation, med mera. ...

Ordet musik är belagt i svenskan sedan 1619 och kommer, via tyska och franska, av latinets musica som i sin tur härstammar från grekiskans mousik [μουσικη]. Det grekiska ordet syftar på musa som var en gudinna som ansågs inspirera och beskydda diktning, musik, konst och vetenskap i antik mytologi (se:Muserna). Ordet musik har senare lånats in i nästan alla västerländska språk via latinet.

Bonniers musiklexikon ger däremot ingen förklaring.

I would like to be a saint

Som jag skriev tidigare i mitt inlägg om John Coltrane så hade han en vilja att bli ett helgon. En kyrka i USA har faktiskt gjort honom till ett. På söndagar i Saint John Will-I-Am Coltrane African Orthodox Church kan du få höra ärkebiskop Franzo King spela Coltranelåtar på sin saxofon under mässan.

Coltranes nyss bortgånge änka Alice Coltrane stämde kyrkan på ex antal miljoner för att hon anser att dom har exploaterat både Coltranes musik och hans namn. Men jag tror inte hon hade någon större framgång i målet.

Om man verkligen är ett helgon eller inte får du bedöma själv. På hemsidan förklarar dom varför han är det:

The inspiration came after the young couple had seen John Coltrane perform live in San Francisco in the year 1965. Being raised in the Pentecostal Church, Franzo King knew the presence of the Lord when it came through the power of the Holy Ghost. Seeing John Coltrane and hearing his sound that night was that familiar feeling he knew since childhood. It was the presence of God. Archbishop King refers to this as a “sound baptism” which touched their hearts and minds. Further investigation into this man proved him to be not just a “jazz musician” but one who was chosen to guide souls back to God.

Saint John Will-I-Am Coltrane African Orthodox Churchs hemsida.

Att våga leva i utopi

I söndags var jag på Uppsala Konstmuseum och såg Love Enqvists utställning DIGGERS AND DREAMERS "Intentional communities in the new age". Enqvist har utforskat olika små samhällen som folk har byggt för att försöka leva i sin utopi utanför samhället. Det är allt från politiskt betonade communities som som fristaden Kristiania i Köpenhamn till mer new age-flummiga som samhället Damanhuri Italien.

Även fast jag på nått sätt tyckte att många av dom var lite väl flummiga för min smak så avundades jag dom. Att dom vågar följa sitt hjärta fult ut och vara just drömare. Men också att leva ut sin dröm till fullo. Sen hade flera av platserna väldigt spännande arkitektur som jag blev inspirerad av. Undrar om ritningarna till husen som byggs i Open City (bilden nedan) skulle komma igenom byggnadsnämden i Uppsala.

Mästarbiografi

En ny biografi med John Coltrane kom i början av året. John Coltrane - the story of sound av Ben Ratliff är på många sätt ett bra kompliment till Lewis Porters ambitiösa Johan Coltrane - His Life And His Music. Då Porter har ett mer musikvetenskaplig sätt att skiva (med not exempel och analyser av solon osv.) så har Ratliff en journalistisk sätt att angripa Coltranes musik. På det sättet blir boken mer tillgänglig för den som inte själv är musiker men som vill gå djupare in i Coltranes musik.
Jag måste dock säga att jag faktiskt blev lite besviken trotts en välskriven bok. Fast det beror nog mer på mig än författaren. Jag hade hoppats på att han skulle gå djupare in på människan Coltrane. Forska mer i hans religiösa övertygelse och hur han var som person. Visserligen går han in en del på det. Att hans uppväxt i en metodistfamilj och hans senare intresse för österländsk religion helt uppenbart har påverkat hans musik. Men jag hade velat ha mer! Men en anledning, som författaren också påpekar, varför jag inte kan få det är för att Coltrane själv inte pratade så mycket om det. Han lät helt enkelt musiken tala. Vilket han så klart gjorde på ett sätt som få andra jazzmusiker har gjort. Därför blir analysen av musiken det vi har att gå på och antaganden om hans religösa övertygelser blir just bara antaganden. Men kanske var han själv inte säker på vad han själv trodde på. Precis som hans musik tror jag att hans andliga utveckling var ett ständigt sökande.

I boken citeras Coltrane från en presskonferens där han fick frågan om hans religiösa tro:

"I am [Christian] by birth, or my mother was and father was, and so forth. My early teachings were in the Christian faith. And now, as I look out upon the world, and it's always been a thing with me to feel that all med know the truth, see? So therefore I have always felt that even though a man was not a Christian, he still has to know the thuth in some way. Or if he was a Christian ha could know the truth, or he could not... The truth itself doesn't have any name on it. To me. Each man has to find this for himself, I think.
I belive that men are here to grow themselves inte the best good that they can be. This is what I whant to do, this is my belif: That I'm supposed to grow the best good that I can ever get to. As I'm going there, becoming this, and if I ever become this, it will just come out of the horn. So whatever I will be, it will be. I'm not interested in trying to say what it will be, I don't know. But I belive that good will onely bring good."

På frågan vad han vill vara om tio år svarar han bara: "I would like to be a saint."

Afrika och frijazz

Som jag skrev i min summering av året hade jag några skivor att ta igen. En av skivorna var Bitter Funeral Beer Band Live in Frankfurt 82 som faktiskt var så bra som jag hade hoppats på. Det är ett av Bengt "Beche" Bergers alla olika projekt och skivan är också släppt på hans skivbolag Country & Eastern. Just det här bandet är inspererad av ghaniansk begravningsmusik som är en starkt rytmisk nästan translik musik. Det som slår mig är hur bra frijazz och västafrikansk musik går ihop. På skivan gästar bland andra den legendariske trumpetaren Don Cherry bandet som också innehåller svenska musiker som också spelat fritt improviserad musik (bl a Christer Bothén och Jörgen Adolfsson). Det meditativa groovet och de modala tongångarna ger utrymme att i princip göra lite vad som helst ovanpå, vilket dom så klart tar chansen och gör. På den 26 minuter långa Funeral Dance avfyrar till exempel den tidigare nämnda Jörgen Adolfson ett intensivt altsaxsolo som hade kunnat platsa på samtida frijazzplattor. Groovet gör så att musiken alldrig blir introvert eller svårtillgänglig som, i ärlighetens namn, många frijazzskivor kan vara. Snarare öppnar musiken upp för lyssnaren och är starkt kommunikativ. Kanske en öppning för många som inte lyssnat på helt improviserad musik tidigare.

Bengt Berger har på sin Youtube-sida lagt upp filmklipp med bandet.