Till skymningens land

Imorgon åker jag till Marocko. Eller Marakech närmare bestämt. Det är första gången i Afrika för mig och första gången jag är i ett muslimskt land.
Marocko är en del av norra afrika som kallas för Al-Maghreb eller skymningens land.

Jazzen i Sverige mår bra

Den slutsattsen gör jag efter att jag varit på Swedish Jazz Celebration som detta år hålls i huvudstaden.
Jag gick från Gushs bångliga ljudexperimenterande till Bobo Stensons alltid lika samspelta trio vidare till Wildbirds & Peacedrums rockiga sväng via Mats Öbergs vackra och lyriska improvisationer och avslutade med Exploding Custumers lekfulla och humorisktiska balkanfrijazz. Och då var jag ändå bara där på lördagen och missade säkert mer en halva programet den dagen!
P2 spelade in en hel del så håll koll på deras hemsida om du vill lyssna.

Lyssna! program 4

Ett nytt program av Lyssna! ligger uppe. Den här gången blev det något stökigare och råare en tidigare. Varför vet ingen. Nästa program lovar jag att ni kommer att få slappna av lite efter den möjliga chocken. Min väns katter verkar gilla Critikal av någon outgrundlig anledning. Så jag hoppas du gör det med.

Inte sämre än att man kan ändra sig

P2 har nu tagit åt sig av all kritik de fått på grund av den totala mansdominansen när årets jazzkatt skulle utses. En ny jury har utsetts och på pappret ser det väldigt bra ut. Den nya juryn består bland annat av Sofia Jernberg som välförtjänt knep en jazzkatt tillsammans med sin grupp Paavo. Detta får väl tas som ett ytterligare bevis på att föreningar som Impra behövs för att skaka liv i jazzsverige. Nu får vi vänta och se vad som händer nästa år. Kanske kan vi få en kvinnlig gitarrist som nominerad till årets jazzmusiker. Om det blir så får vi se men någonting som vi kan konstatera redan nu är att det är svårt att ta sig fram som kvinnlig instrumentalist. I en intervju i Etc menar Rigmor Gustafsson (som faktiskt började som gitarrist) att man inte blir accepterad som kvinna och instrumentalist. Det är först som sångare som man får vara med. Jag har också hört kvinnliga vänner klaga på att folk alltid frågar dem om de är den nya sångerskan eller vems flickvän de är när de ska spela med något band. Det är tydligen svårt att tro att de skulle kunna spela ett blåsinstrument och studera på en av sveriges bästa högskolor för jazzmusiker.
Just de här attityderna kan nog vara avgörande för kvinnor som vill spela jazz. För intresset för musiken finns nog där. Det här jag inga stora undersökningar som bevis för men en sak som fick mig att ändra uppfattning hände när jag studerade på en av Sveriges alla folkhögskolor för jazz. Innan hade jag också föreställningen att en jazznörd eller i alla fall någon som är så pass intresserad av jazz att personen i fråga vill studera på en skola i de flesta fall är en man. Men när jag såg listorna på sökande till skolan ändrade jag helt uppfattning. Ungefär lika många män som kvinnor sökte till skolan. Problemet var bara att i stort sett alla kvinnor konkurrerade om tre platser, nämligen de för sångare. Detta medan killarna då skulle fylla de resterande trettio platserna (med något undantag för en kvinnlig blåsare skall tilläggas). Därför tror jag inte problemet ligger i intresset utan till stor del på vilket instrument man spelar, vilket då i sin tur kan bero på de ovan nämnda problemen.
Men som sagt, kanske håller det på att ändras även fast det känns lite trögt ibland.