Man hör ju!

För en tid sedan hade jag en diskussion om house och eurodisco med min fru. Det kanske ska nämnas att ingen av oss är speciellt förtjusta i någon av stilarna. Men det hör egentligen inte hit. Frågan vi diskuterade om det egentligen fans någon större skillnad mellan stilarna. En House-DJ hade vid det här laget antingen gått ifrån diskussionen och smält i dörren eller blivit våldsam. Men det hör heller inte hit. Det intressanta var när min fru fritt tolkat sa någonting i stil med att "Jag behöver inte alla dom där böckerna du läser för att kunna förstå musiken. Man hör ju!". En ganska direkt pik till mitt stora intresse för musiklitteratur och akademiska diskussioner kring dessa. Och man får väl säga att kritiken på många sätt är berättigad. Varför ska vi ha all den här diskussionen om musik, tanken är väl att vi ska lyssna?
Tyvärr kan jag ändå inte släppa mina böcker (läser just nu om musiketnologi) utan kommer att hålla kvar vid dom ett tag till. Men kanske ska vi musiknördar ibland ta ett steg tillbaka och fråga oss varför vi gör det vi gör. Musiken i sig måste ändå vara det viktigaste. Alla diskussioner kring den är bara till som en hjälp för att förstå den och dess sammanhang. Diskussionen i sig får aldrig bli ändamålet, vilket det ibland faktiskt får.
Så ta en paus! Skippa diskussionen om vilket år en viss skiva är inspelad, om det är ett riktigt Fender Rhodes eller om det är digitalt, om Coltrane var bättre tekniker än Parker, och sätt dig ner och bara lyssna.

Jazzundervisning

Hittade det här klippet på Youtube av en slump när jag sökte på Don Ellis. En slags skolkonsert för att lära ungdomarna om jazz. Rolig speaker som hela tiden guidar ungdomarna vad som händer.
Det är lite svårt att avläsa om barnen gillar det från deras stumma ansiktisuttryck. Men man får anta att dom har fått uppleva någonting nytt i alla fall.

Tillbaka från Marrakech

Tillbaka från en hektisk vecka i Marrakech och Essaouira. Har lyckats överleva den Marockanska trafiken, kollat in Gnawamusiken på Djemaa el-Fna, prutat och tjafsat med försäljare, besökt många vackra moskéer, blivit guidad av påflugna marockaner (oavsett om jag har bett om det eller ej), sovit på små fina Riyads och ätit en hel del av nationalrätten Tajine.
Måste säga att Marocko är till största delen väldigt trevligt och människorna är fantastiskt vänliga och hjälpsamma. Så länge man håller sig borta från de mest turistiska delarna. Där blir man bokstavligen indragen i affärer där man måste pruta ner priset till en tredjedel för att få ett ok pris.
Ett otroligt vackert land som jag säkert kommer återvända till.