Summering

Då var tiden inne för att summera 2007. Egentligen vill jag inte göra som alla musikjournalister och grammysgalan och utse årets bästa. Dels för att jag inte har sån kolla på utgivningen dels för att det är ganska meningslöst. Av det helt uppenbara skälet att vi alla har olika smak och att vi råkat komma över olika musik. Men jag tycker ändå att det är ganska kul att tänka tillbaka och se på musikåret som gått. Ur mitt eget perspektiv. Vilka skivor jag har lyssnat på, vilka konserter som jag sett osv. En del skivor kanske inte ens är utgivna 2007. Men vad spelar det får roll egentligen. Jag lyssnade på som under det år som gått i alla fall.


Några av dom bästa skivorna jag lyssnat på 2007 är:
Steve Reid & Kieran Hebden - Tongues (Domino)
Lindha Kallerdahl - Gold (Hoob)
Nass Marrakech - Sabil 'a Salaam (Alula)
Radiohead - In Rainbows
The Stoner - The New Pink (Hoob)
K'naan - The Dusty Foot Philosopher (BMG)
Mattias Windemo - Port (Mowinde)
Gösta Rundqvist & Andreas Hedén - If I can stop one heart from breaking (Compuctio)
Hamid Drake & Fred Anderson - From The River To The Ocean (thrill Jockey)
Hamid Drake & William Parker - First Communion/Piercing The Veil (AUM Fidelity)
Fredrik Nordström - VIBB (Moserobei)
Svensk Jazzhistora vol. 10 (Caprice)
Fredrik Ljungkvist - Badaling (Caprice)


Konserter/Festivaler
I förra årets summering så förutspådde jag att Perspectives 2007 skulle bli årets kulturhändelse, vilket jag delsvis fick rätt för. Det blev inte en riktigt lika omvälvande erfarenhet som första festivalen 2004 var. Men det berodde ju på att jag var mer beredd på vad som skulle hända. Men hur kan det gå fel när man bokar artister som Evan Parker på solosopransax, Marilyn Crispell - Palle Danielsson 5, Per-Åke Holmlander solo, The Thing w. Joe McPhee, MOHA, Kjetil Möster Trio, Ingebrigt Haakar Flaten Quintet, Skull Defects w. Lasse Marhaug.

Att jag sa att jag delvis fick rätt var att en annan händelse har varit mycket större än jag kunnat ana. Nämligen invigningen av Uppsalas nya konserthus. Jag är verkligen otroligt imponerad av programmet som dom fick ihop första hösten och det ser verkligen lovande ut inför våren.
Den största händelsen 2007 var en konsert med den sydafrikanske pianisten Abdullah Ibrahim. En helt otroligt bra konsert som verkligen var så fantastiskt vacker, själsfull och innerlig som jag någonsin kunnat drömma om.

Sacred Music Festival var en annan stor händelse på konserthuset som jag hoppas dom kommer att fortsätta att arrangera.

Årets Polarpris gick till jazzlegenden och tenorsaxofonisten Sonny Rollins som gjorde en spelning på konserthuset i maj. Tyvärr tyckte jag inte att hans band nådde upp till hans nivå men Sonny själv spelade helt otroligt.


Årets missade skivor som jag måste ta igen 2008:
Steve Reid Ensemble - Daxaar (Domino)
Bitter Funeral Beer Band w Don Cherry and K. Sridhar -
Live in Frankfurt 82 (Country & Eastern)
David Murray & The Black Saint Quartet - Sacred Ground (Justintime)

Årets missade spelning som jag kommer att ångra länge:
Rashied Ali spelade i Norrköping men jag orkade inte åka ändå fram Uppsala. Men det kanske det hade varit värt.

Tyvärr så har jazzvärden förlorat några av sina största det gånga året. När beskedet att Alice Coltrane hade lämnat jordelivet blav jag verkligen ledsen. Hon hade tagit ett steg tillbaka till jazzvärlden och gett ut skivan Translinear Light 2004. Om hon skulle börja spela live i någon större skala får vi nu inte veta.
Trummisen Max Roach och keybordisten Joe Zawinul har också lämnat oss.

Yttrandefriheten och rasismen

Ibland blir jag så trött på vårt samhälles dubbelmoral. Eller ska vi säga dumhet. På Svenska dagbladet kan man läsa att Malmögruppen Advance Patrols senaste video inte kommer att sändas på MTV. Andledningen till att dom inte kommer att sända den är att man "anser att videon är för kontroversiell och politisk." Oj, trampade dom på någon sverigedemokrats tå när dom kritiserar deras hatpolitik.
I ljuseet av debatten kring Lars Vilks förnedrande bilder av Profet Muhammed så känns det som ett stort hån. Vart är alla yttrandefrihetsivarare nu? Jag förväntar mig att dom alla vässar sina pennor och skiver debattartiklar, att det blir debatter i TV-soffor och stora offentiga möten där den här frågan diskuteras.
Tydligen är det viktigt att stå upp för ytrandefriheten när någon kränker en miljard muslimer men när någon berättar om Sverige så är det viktigt att inte uppröra. Har vi kommit så långt att det är viktigare att sprida hat än att bekämpa rasismen.


Här kan du se den upprörande videon.

Läs en intervju i DN.

Fremuse är en organsiation som arbetar mot censur av musik.

Konserthuset igen

Det har varit mycket om Uppsalas nya konserthus här på Lyssna!. Och nu blir jag tvungen att skriva om huset igen när programmet för våren har kommit. Bland höjdpunkterna hittar vi elektronika-friazz-duon Kieran Hebden och Steve Reid, Mats Gustafssons rockiga frijazzgrupp The Thing, dom ambienta Tape och så klart Mamma Afrika själv Miriam Makeba.
Sen hoppas jag att dom kan få till ett nytt datum med Mos Def som väldigt snopet ställde in sin konsert i början av december.

I skivspelaren just nu

Nass Marrakech - Sabil 'a Salaam
Skönt svängig sufisk gnawamusik från Marocco. Läs mer om dom här.







Kieran Hebden & Steve Reid - Tongues
Uppsala-aktuell elektronika-frijazz. Har inte hört någon som har fått ihop impovisation och elektronik så här bra tidigar.






Don Cherry & Latif Khan
Ännu en fantastisk skiva med Don Cherry. Får aldrig nog av honom faktiskt. Laddade ner den härifrån. Min enda dåliga ursäkt för att göra det var att jag inte har hittat den i fysiskt format någonstans. Om du ser den i någon skivback så köp den på en gång.



Radiohead - In Rainbows
Har tidigare bara varit tillgänglig för medladdning men kommer att finnas på CD efter nyår tror jag. Ett kul ret med skivbolagen att låta fansen ladda ner skivan och själva välja vad dom tycker att den är värd. Enligt bandet själva så har tydligen fansen betalat för sig. Riktigt bra skiva för övrigt.


Lindha Kallerdahl - Gold
Ibland helt flippat och ibland otroligt vackert. Lindha Kallerdahl är sveriges bästa sångare, alla kategorier!
Går så klart att höra ett spår på Lyssna! podcasten.

A Love Supreme

Måste bara tipsa om min vän Johanna Ritscher som har gjort grymt snygga kläder med motiv för att hylla Flava Flav, John Coltrane och The Last Poets.

Kan inte hjälpa att jag tänker på Feven när hon sa nått i stil med att hon lever hiphop, klär sig hiphop och käkar hiphop till frukost. Varför inte bara byta ut det mot jazz?
Många tog henne som lite fånig för det uttalandet. Men jag tyckte det var grymt att nån vågade vara så seriös och distanslös. Önskar att jag kunde vara det.


Art by Johanna Ritscher.

Lyssna! program 3

Äntligen är program tre färdigt. Denna gång kan du lyssna till fantastisk musik av The Stoner, Hans Appelqvist, Andreaz Hedén, Mattias Windemo, Lindha Kallerdahl och Magnus Nyström Trio.

Du kan antingen lyssna här på bloggen till höger eller på in på podcastens hemsida.

Nytt från H3FK

Oh va bra det här är! Äntligen har H3FK släppt ifrån sig lite material från nästa skivan på deras myspace. Samma hårdsvängande balkan-arab-jazz (eller vad det nu är) som vanligt. På det lilla man får höra så kommer möjligen den här att överträffa deras tidigare album Ayouni.
Jag förutspår att det kommer bli 2008 års skiva. Det jobbiga är bara att jag måsta vänta tills mars för att få höra resten
(För den som undrar står den mystiska kombinationen av bokstäver och siffror för Örjan Hultén trio Fakir Karlsson.)

Värt att kolla in är även skivbolaget Artogrush som Örjan Hultén driver från sin lilla torp utanför Tensta. Tidigare skivor med Örjan är släppta där och nu har han även börjat ge ut andra atister. Ett bolag att räkna med framöver med andra ord.

Dumheterna fortsätter

När jag först lösta artikeln i DN om Göran Johanssons uttalande trodde jag i min enfald att han skulle bli tvungen att ta tillbaka det illa kvickt. Att någon från socialdemokraterna skulle ringa upp honom och skälla ut honom så att han skulle förstå vad han hade sagt. Det som hände var att en till sosse, nämligen Ilmar Reepalu, hänger på. Mona Sahlin, som borde kräva dessa båda politikers avgång, kommer med ett lamt uttalande om att hon inte håller med. Den som har talat klarspråk i frågan är vänsterpartiets Kalle Larsson: "Göran Johansson ger dumheten ett socialdemokratiskt ansikte."
Ja, vad ska man säga. I bästa fall kommer det här bli en debatt om varför så många kommer den illegala vägen. Att folk börjar ifrågasätta det idiotiska system vi har i dag där man inte kan komma lagligt. I värsta fall så spär det på redan rasistiska strömningar som finns idag. Vad det blir av det får vi se.


Eftersom det är en musikblog tänkte jag att musiken också skulle få tala. Två band som tidigare har tagit upp frågan:

Looptroop - Fort Europa



Asian Dub Foundation - Fortress Europe

Sosserasism

Den här bloggen var ju tänkt att mest handla om musik. Men när ledande sossar häver ur sig rassistiska dummheter så kan jag inte hålla mig. Där här var någoting av det mest korkade jag har hört på länge.
DN rapporterar idag att sossarnas Göran Johansson i Göteborg vill "utvisa alla insmugglade flyktingar". Han säger även att "I och med att vi inte säger något är det ju faktiskt en tyst acceptans av människosmuggling". Han verkar inte ha någon större koll på flyktingars situation eller vad som är problemet med människosmugling. Helt klart är att människosmugling är en synisk bransch som utnytjar männsikor som har det svårt. Men lösningen är ju inte att vi behandlar dom ännu hårdare. Johannson tycker att lösningen på problemet är att skicka tillbaka flyktingarna och låta dom komma tillbaka "den vanliga" vägen. Problemet är ju att det inte finns någon "vanlig" väg för dom här männsikorna då hade dom ju tagit den från första början. Sverige och Eu har gjort det så svårt att få visum så man lämnar människor som har legitima asylskäl till att vända sig till ohederliga smuglare. Problemet är inte smugglarna problemet är stater i Europa som värgar hjälpa människor i behov av asyl.

En annan fråga som väcks i och med det här är varför det har växt fram ett så stakrt motstånd mot irakier. Först pågår det tydligen ingen väpnad konflikt i landet så man tycker att dom kan bo kvar och sen är sättet dom kommer hit på ett problem.
En anledning är ju den vanliga rassismen om finns i vårt land, oavsett hur fin självbild vi har. Sen tror jag att många har svårt att smälta det faktum att USA:s invansion inte gick så bra som dom hade lovat. Man vägrar helt enkelt erkänna att det hela blev en katastrof med resultat att en hel massa irakier kommer i kläm.

Tenorsaxofon säljes

Jag försökte sälja min tenorsax på blocket. jag fick två svar:

"Hejsan!!
Är intresserad av din sax, men nu till min fråga.
Kan man spela Franska nationalsången på den?
MVH Andreas"

och

"Hejsan!
Jag har alltid viljat kunna spela gubben noak på
saxofon, tror du denna är bra att börja med då??"

Om någon är intresserad så har jag fortfarande kvar saxen. Det är en Tenorsax Yanagisawa T-902 i brons.

Miriam Makeba till Uppsala

Konserthuset i Uppsala förtsätter att husera sydafrikanska världsartister. Tidigare i år gav pianisten Abdullah Ibrahim en helt fantastisk konsert i B-salen. Nu är det alltså dax för Miriam Makeba att äntra scenen. UNT rapporterar att hon kommer den 14 januari och att biljetterna släpps redan imorgon.

Se hennes hit Pata Pata:


Mer på Youtube hittar du här.

Rahsaan Roland Kirk

Som så många andra avfärdade jag Rahsaan Roland Kirks trixande med flera saxofoner samtidigt som en gimick eller nån slags show. Men när jag senare hörde vad som kom ut ur alla dessa blåsinstrument insåg jag att det här var en man med stora konstnärliga visioner och en revolutionär när det gäller blåsteknik.
Han spelade ofta populära melodier som på skivan Volunteerd Slavery där han gör versioner av bl a "I Say A Little Prayer For You". Men han behåller alltid sin originalitet och gör någonting nytt och ofta bättre.
Man måste ju säga att han faktisk ser ganska märklig ut när han spelar på alla sina instrument och rundandas. Och jag kan inte hjälpa att jag fundarar på om man hade vågat göra allt det där om det inte hade varit för att han blev blind i tidig ålder.

En hemsida om Rhasaan.
Se Rahsaan på YouTube

Asha Hagi Elmi

I går var jag på ABF-huset i stockholm och såg en av dom starkaste kvinnorna jag någonsin sett. Asha Hagi Elmi är en somaliska kvinna som är grundarna till organisationen Save Somali Women and Children och ledare för vad dom kallar den sjätte klanen. Somali har ett traditionellt klansystem med fem klaner. Den sjätte klanen är därför kvinnorna som Asha inte tycker har representation i dom andra klanerna.
Aisha talade om hur viktigt det var att kvinnorna är en del av fredsprocessen. Hon visade på en enorm styrka när hon pratade och jag kännde verkligen hopp om fred och för kvinnors och barns rättigheter när jag lyssnade på henne.

Mer om henne här.

Titta på BBC-inslaget nedan kanske ni förstår vad jag pratar om.

Hon gjorde även en intervju för SVT. Den kan ni se här (ca 18.40 in i programmet).

Who Put The Swing In Sweden?

Är det viktigt att veta vart musik man spelar eller lyssnar på kommer ifrån? Är det inte bara toner, vilka som helst, som tillhör alla?
Frågorna är på sätt och vis självklara men samtidigt inte. Om ni förstår vad jag menar. Visst är musik bara musik och den ska upplevas på det sättet. Men samtidigt måsta man ha respekt för historien och dom människorna som skapade musiken. Och visst kan man inte och ska inte förbjuda människor att lyssna och spela inom vissa traditioner. Men återigen så måste man måste respektera människorna och kulturen. Annars tror jag att man väldigt lätt kan komma in i en ond cirkel av historielöset som kan leda till rasism och även att man förlorar kärnan och styrkan i mycket av den musik vi har idag.
Jag publicerar en artikel som min vän Bankole Irungu har skivit om ämnet. Han lever i politisk exil i Europa efter att ha blivit förföljd i sitt hemland USA. Han har varit politisk aktivist och kämpat för svartas rättigheter och är gift med sångerksan och pianisten Aisha.


Who Put The Swing In Sweden?
The Africans in America created a music known by the derogatory term "Jazz" a little over a century ago. This artform as played by the people has influenced musicians all the way to the far reaches of the world. The core of the music is spontaneous improvisation. This is rooted in expressing the feelings that an African artist in America develops while confronted with oppression. As great as this, one of several cultural jewels is, it’s unknown to most people: its origins, brilliant cultural meaning, the exploitative marketing and definition of it by forces set on racist confusion.

Among musicians of world class, Rex Stewart, the cornetist and Louis Armstrong of trumpet fame, emerged onto Swedish bandstands in the early 1930s. These were accomplished artists but also young men who made such an oceanic journey (weeks on the rough Atlantic) to avoid serious racial discrimination in America. Louis’ first European and Scandinavian tours were to escape the White mobsters who took a good deal of his income and insisted on his silence in the face of rampant violence. The famous Swedish trumpet player Rolf Ericson was not the only one to give up his classical trumpet lessons after hearing “Satch” in Stockholm in ’33. He emulated Louis. A stream of authentic musicians to Sweden continues to this day. The difference now is that Swedes, or even Japanese or Czechs have a better chance at playing the music Rex and Louis brought to Sweden than African so called Americans.

Academies of Omission
Although the IAJE International Association for Jazz Education profiled an emphasis on “Nordic Jazz” at its 2006 conference in New York City, USA, there is no reference to the African so called American heritage of this music. Not in its website Mission for being, or in the extensive Nordic showcase page indicating dozens of Danish, Finnish and Swedish musicians, festivals, record labels and “learning institutions” does this appear. This mirrors the nationwide trend in Sweden regarding African American musical artforms in that there is a view that “jazz just dropped out of the sky”. More than 100 nightclubs and venues, and numerous academies and universities participate in the fabrication. In Poland, Scotland and Austria, they will say Polish jazz, Scottish, etc. As has been begun all over the West, but only for 3 or 4 decades intensively, Swedish "Jazz" academic courses turn out people repeatedly trying to perfect a Bud Powell or Charlie Parker recorded solo. Charlie has been dead for 52 years, Bud for 41. They admired Debussy but they could never be Europeans.

Esbjörn Svensson Trio (EST)
In the highly profitable economy of industrial produced music, Sweden leads the pack. Pop music fortunes grew with ABBA and innumerable current "acts", many Swedes painstakingly imitating English lyrics and singing. But, even on Radio Sverige, the state radio, they are sometimes presented, even though they are unable to speak English well. The youth flourish in the small market of the nation's 9 million residents and abroad. Sweden's “EST”, composed of European Classically musicians, expressed the idea of doing rock-jazz-pop-fusion music in a recent BBC radio interview.

There is little Svensson and his partners can do wrong according to the critics, the fans and of course, Universal, the corporate industry giant to whom they are signed. In terms of venues, from vast US stadiums to baroque halls of ancient Europe, 10-year-old EST is the savior of everything, it seems. But a couple of listens to the efforts that they make on mp3 expose yet more mechanically driven and forced technique. True, the website states that it is a pop band that plays jazz. Underpinning much of the playing is what is classic to Europe. That is where reading chords and music notes, even in "Jazz" is required.

Africans from America displayed the soulful yearning of a people with a mine of cultural treasures to the outer world beyond North America 75 years ago. The possibility of a grand cultural exchange existed once in Sweden and Europe. James Moody, John Coltrane, Tommy Flanagan and those who made Swedes ecstatic might have shared in the money more than an employer/employee relationship. Did the Swedes dare to go up against the American-based industry?

Art Taylor, Don Cherry, Jimmy Woode, Sr. and Jimmy Woode, Jr., Benny Bailey, Nina Simone, Herbert Lee "Peanuts" Holland, Oscar Pettiford, Sidney Bechet, Sabu Martinez, Dexter Gordon, Adelaide Hall, Kenny Clarke, James Reese Europe, Ben Webster, Valaida Snow, Ernie Wilkins, Ada Bricktop Smith, Ray Copeland, Don Byas, Coleman Hawkins, Mal Waldron, Eric Dolphy and countless others who held forth and who Swedes and many other Scandinavians learned from are gone now. Yet a few still hold musical court in the corners of Stockholm's Tunnelbana stations and street corners. They can never be teachers at “Kulturama” or even students there, though they have gigged with Sonny Rollins, Miles Davis and Freddy Hubbard. The “Afro-American” Music Course has been known to refuse admission to African-American teaching staff and even students.

Ted Curson (Finland), Johnny Griffin (France) Joe Lee Wilson (France) and others who have played and taught will not be around forever. But the people are still around, the culture of a people can only be gone if the people are gone.


Bankole Irungu
27 December 2006

Bankoles blog
Aishas hemsida

Henrik 23 mars 1984 - 26 augusti 2007

Henrik Jifält lämade oss i det här livet alldeles för tidigt. Han hade alldeles för mycket kvar att göra. Musiken som alltid stod i centrum i hans liv var på väg någon stans som vi nu inte får reda på. Men jag vet i alla fall att det var mycket på gång. Därför har jag samlat ihop lite av all den musik Henrik gjorde och gjort ett program på den podcast vi gjorde tillsammas.

Gå in på www.lyssna.podomatic.com och läs mer och lyssna.

Mos Def till Uppsala

Uppsala konserthus har gjort det igen! Storhet efter storhet entrar scenerna i det nybyggda huset. Senast var det Abdullah Ibrahim som gjorde en fantastisk spelning och nu har dom lyckats att få en exklusiv Sverigespelning med hiphop-legenden Mos Def.
Själv har jag mest lyssnat på skivorna Black on Both Sides och det svängiga sammarbetet med Talib Kweli som blev skivan Black Star.
Mos Def har på senare tid också gjort sig kännd som skådespelare (bl a i Liftarens guide till galaxen) och för att han har kritiserat Bushadministrationen.

Hemsida och Myspace

Musikegoism

Är det egoistiskt att vara musiker? Den frågan gnagde i mitt hjärta får något år sedan och fortfarande kan den komma upp som en ovälkommen gäst i mitt huvud.
Som ung politisk aktivist på vänsterkanten och med viljan att förändra världen så kännde jag att min musik och mitt politiska angagemang gick rakt mot varandra. Politik är att hjälpa varandra och musik var enkelt nöje tänkte jag. Därför fick jag dåligt samvete när jag sysslade för mycket med musik och inte han med mitt engagemang för världen. Men så enkelt är det ju så klart inte.
När jag tänkte efter vilka musiker jag själv lyssnade på och hur jag såg på dem så gick det upp för mig att dom självklart inte var egoister. Tvärt om! Dom gav någonting av sig själva till världen som få andra gör. Många var också politiska och sociallt medvetna och speglade världen omkring dem. Oavsett om dom spelade instrumentalt eller hade text i sin musik. Så jag kom på det självklara. Att spela är att ge inte att vara egoist.
Dessutom så finns det många musiker genom historien och i nuläget som måste kämpa för sin rätt att få spela musik. Auktoritära regeringar har genom alla tider försökt begränsa konstnärer. Så nu när vi har yttrandefrihet så är det vår plikt att använda den. Annars är det ju meningslöst att ha den.
Att spela musik är bland det viktigaste man kan göra. Och att få arbeta som musiker är bland det finnaste yrken man kan ha.
Så min slutsatts är att musik kan vara att bidra till sammhället och det kan bidra till förändring. Men det är självklart inte allt. Politik och arbete för en bättre värld sker på många fronter. Men jag har i alla fall slutat ha dåligt samvete när jag spelar musik.


Freemuse arbetar mot censur av musik.

Supertrummis till Norrköping

Senast igår efter att jag hade sett pianisten Abdullah Ibrahim (som jag kommer skriva mer om sedan) funderade jag över vilka andra stora jazzmusiker jag skulle vilja se. Ett av namnen som dök upp i mitt huvud var trumisen Rashied Ali som bland annat har spelat med John Coltrane. När jag idag går in på lira.se får jag se att bandet By Any Means spelar på Crescendo i Norrköping på fredag. Bandet består av några av nutidens stora inom frijazz. William Parker, bas, Charles Gayle, saxofon och just det. Ni gissar rätt. Rashied Ali på trummor!
Det stora frågan nu är bara hur jag ska ta mig dit. Undrar om jag kommer att lyckas.

Strage listar 100 största rockögonblicken

Fredrik Strage listar de 100 största rockögonblicken på youtube. Han har än så länge kommit till nummer 86 och jag väntar med spänning på vad som ska komma.
Första klippet som han la upp är en film när Kurt Cobain stagediver på en spelning. När vakten vill få upp honom på scen blir Kurt sur och smäller till honom. Det blir slagsmål mellan vakten och Kurt tills bandmedlemmarna kastar sig in och hjälper honom.
Kommer ihåg när jag var yngre och grungare och vi satt hemma hos någon kompis och såg på just det här klippet. Vi tyckte det var hur coolt som hälst. Ja, vad säger man. Jag får väl skylla på min ungdom eller nått.

Se klippen här.

K'naan i Sverige

Kännde mig tvungen att posta en till intervju med den somaliska rapparen K'naan. Denna gång blir han intervjuad på en parkbänk i ett vinterkallt Sverige.


Läs även en artikel som han skrivit om kolionalism här.
Hans hemsida
Se tidigare poster här och här.

Improvisation på Femivalen

Femivlen i Uppsala är en årlig festival som ska främja kvinnligt skapande. Det brukar vara ett fullt program med alla typer av konsformer som detta år kommer att hållas i Musikens hus.
Årets program verkar inte helt klart men dom har i alla fall lyckets få ditt Lindha Kallerdahl och Liselott Norelius som kommer att göra en duo-konsert. Dom kan räknas till två av sveriges bästa improvisationsmusiker och vi kan nog räkna med att det bli en rätt galen blandning av jazz, electronica, fri-impro och massa annat.

Femivalen 19 oktober. Hemsida

2 × Hamid Drake

En av mina stora favoriter just nu är den amerikanske trummisen Hamid Drake. Första gången såg spela live på en konsert i Västerås på Nya Perspektiv tillsamans med William Parker Quartett.
Han helt klart en fantastisk trummis men han har också en otrolig utstrålning som artist. Det är svårt att inte bli tagen av hans person när han sitter bakom trumsettet eller någon av sina handtrummor.
Efter Västeråsspelningen har jag sett honom några gånger till och jag har inte blivit beviken hittills.
Vill därför tipsa om två skivor som jag nyligen köpt.

From The River To The Ocean (Thrill Jockey Records)
Ett sammarbete med den legendariske saxofonisten Fred Anderson. Dom har lyckats få ihop en skiva som spänner från blues och jazz till till afrikansk traditinell musik via sjungande av muslimska böner. En skiva som jag inte kunnat sluta lyssna på sen jag fick den. Dessutom spelar några av Chicagos finaste musiker som till exempell Tortoisegitarristen Jeff parker på skivan.

First Communion/Piercing The Veil (AUM Fidelity)
Det här är egentligen en återutgivning av Piercing The Veil som inte har varit i tryck på ett tag. Men inför återtrycket har dom dessutom gjort det till en dubbelskiva och tagit med den första inspelningen som William Parker och Hamid Drake gjorde tillsammans. Inspelningen har dom kallat First Communion och är en livspelning gjord inne på skivbolagets huvudkontor.
Nog för att First Communion är en uppvisning av både dessa supermusikers spelskicklighet och musikalitet så måste jag säga att jag gillar studioinspelade Piercing The Veil bättre. Men kanske att den andra inspelningen, som är lite flummigare upplagd, kommer att växa om jag får lyssna lite mer på den.

Farväl Zawinul!

Ännu en av jazzens stora har gått ur tiden. På tisdagen den 11 september avled piansten Joe Zawinul 75 år gammal i hudcanser.
Får mig har skivor som Bitches Brew och In A Silend Way betytt jättemycket och dom skulle inte alls ha låtit likadant om Miles Davis inte hade haft Zawinul vid sin sida. Det är jag helt övertygad om.
Andra stora bedrifter av den Österikiske pianisten är att han bildade fusionbandet Weather Report tillsammans med saxofonisten Wayne Shorter. Dessutom har han nött pianostolen med både Cannonball Adderleys och Dinah Washingtons band.

Läs mer: DN, SvD.
Zawinuls hemsida

Björk och Radiohead planerar skivsläpp

Även fast Björk redan har släppt en skiva i år så planerar hon redan att ge ut en skiva till. På hennes hemsida står det att hon har spelat in med sitt nuvarande liveband som ska bli ett nytt album. I teorin låter det som om det skulle kunna bli riktigt bra.
Jag blev faktiskt lite besviken på hennes senaste skiva Volta. Men det kanske var för att jag hade så otroligt höga förväntningar efter Medúlla som jag inte kunde sluta lyssna på när den kom. Även soundtracket till hennes mans Drawing Restraint 9 tyckte jag var fantastisk. Så när hon kommer med en skiva som "bara" är en väldigt bra popskiva så blev jag besviken. Men man måste ändå ge henne att det är en väldigt bra skiva även fast jag inte tycker att den håller måttet med Medúlla.

Radiohead har tydligen också färdigt material till en ny skiva skiver DN. Låter intressant. Det har ju varit tyst sedan Hail To The Theif som var en riktigt bra skiva. Trotts att dom gått till baka till det mer raka rockigare soundet än det mer experimentella som gjorde att jag fastnade för bandet (jo, så sent började jag lyssna på dom). Men under tiden har ju Tom Yorke fått ut skivan The Eraser som också snurrade en hel del i min skivspelare när den kom ut.

Mer Abdullah Ibrahim

Den legendariska pianisten Abdullah Ibrahim som jag tidigare skrivit om kommer inte bara till Uppsala som jag först trodde. Utan han gör även ett stop i Kristiansstad två dagar innan för att spela på deras jazzfestival. En ganksa liten festival verkar det som men dom här förutom Ibrahim lyckats få dit den kamerunska saxofongiganten Manu Dibango (upphovsman till den extremt svänginga Soul Makossa).

Mer info om Abdullah Ibrahim finns här och här.

Fela lives!

Den 2 augusti 1997 så dog en av afrikas kanske största musiker, Fela Kuti, i aids. Men på Stockholms Kulturfestival på Gustaf Adolf torg så levde verkligen minnet av honom. Då spelade han son Seun Kuti tillsammans med Felas gamla band Egypt 80.
Att ta över efter en förälder som har varit en sån stor artist är alldrig lätt. Det finns många exempel på musiker som har blivit en sämre kopia av sin färälder.
Barnet har två vägar att välja på. Antingen försöker man följa traditionen och försöker gå i sin färälders fotspår eller så så får man utveckla det som fälrälderna har gjort tidigare.
Seun Kuti får man säga har valt den färsta vägen. Fredagens spelning var på många sätt ett färsök att spela vidare i Felas tradition och hålla kvar vid den gamla afrobeaten. Alla afrobeat-klyschor fanns där. Men det gär inte mig någonting som är en afrobeat-älskare när det görs så här bra. Visst kan det inte bli riktigt som Fela. Men det var helt klart en otroligt grymt svängande afrobeatband.
Felas andra och lite mer kännda son Femi Kuti har valt den andra vägen. Han har höjt tempot avsevärt och spelar en mer modern och klubbigare afrobeat skulle jag säga. När han spelade på Mondo för något år sedan var det röj utan dess like.
Jag tycker att han verkligen har lyckats med konststycket att spela i traditionen men också färnya och hitta sin egen grej i den.
Alla barn till stora musiker tyngs självklart av deras arv. Men konsten är ju att vända det från att vara en tyngd till en styrka. Vilket jag tycker att båda sönerna faktiskt har gjort.

Max Roach har gått vidare

Den 16 augusti gick en av tidernas bästa trummisar, Max Raoch, ur tiden 83 år gamal. Han utvecklade det moderna trummspelat som få andra har gjort. Om ni vill läsa biografier om honom så finns det här och här.
För mig personligen så har Max betytt otroligt mycket som inspiratör. Han var en inovatör utan dess like och lyckades på ett helt fantastiskt sätt få ihop sitt politiska engagemang med en stark konstnärlig integritet. Någonting som få musiker lyckats med.
Hans Freedom Now! suite är något av det starkaste jag har lyssnat till i musikväg. Framför allt hans duo med sin dåvarande fru Abbey Lincoln. En ordlös improvisation men där det inte finns en tvekan om vad det politiska innehållet är. Så själva och lyssna på klippet nedan.

Vila i fred Max!

Compunctio festival och skiva

Den andra september arrangerar skivbolaget Compunctio Festival på Nya Slottet i Bjärka-Säby. Compunctio är en underettikett till det Uppsalabaserade skivbolaget Hemlandssånger med Andreas Runesson i spetsen. De har länge givit ut musik med andliga undertoner och det gör som även på Compunctio (namnet betyder också helig smärta).
Artister på festivalen är bolagets grundare Andreas Ruesson, Andreas Hedén trio med Palle Danielsson och Fredrik Rundqvist, David Åhlen m fl.

I våras gav dom ut sin första skiva "If I can stop one heart from breaking". En dubbelskiva där pianisterna Gösta Rundqvist och Andreas Hedén har fått var sin skiva där dom spelar helt solo.
Skivan är ett ambitiöst projekt både till utseende och musikaliskt. Man får kännslan av att varje detalj i skivbolaget har en mening. Titta bara på deras hemsida och se varför loggan ser ut som den gör.
Gösta Rundqvist är i min mening en av sveriges bästa pianister och är också den äldre av dom båda musikerna. Det märks tydligt i hans virituosa spel med sin tekniska bliljans att han har en otrolig rutin. Men det är självklart inte det som är viktiga på skivan. Utan hans flyhänta rörelser över tangenterna förmedlar någonting djupare. Där intrycket är att pianot spelar sig självt och där musikern har släppt kontrollen och endast betraktar.
Andreas Hedén å sin sida andvänder sig av ett betydligt spretigare spelsätt och experimenterar med pianots mer okonventionella ljud och klanger. Även fast man också kan höra tydliga referenser till både klassisk musik och jazz. Liksom Gösta har han ett tydligt andlig dimension i sitt spel. Vilket för mig också är den stora behållningen med skivan.
Lyssna på två spår från skivan på Compunctios myspace så förstår du nog vad jag menar. Men för att riktigt förstå så får du nog köpa skivan och sitta hemma själv och lyssna på den rakt igenom.

Stockholm jazz går back... igen

DN rapporterar att Stockholm Jazzfestival i har gått back i år igen. Detta trotts att de komersiella och "poppiga" artisterna bara blir fler och fler. Jag var visserligen inte där det här året men om man tittar på programmet ser det mer ut som en halvdålig popfestival med jazzinslag än den anrika jazzfestival som den ska föreställa.
Anledningen till att bredda en festival och ta in mer komeriellt gångbara artister brukar vara att dra in pengar för att kunna pressentera lite smalare musik som inte gör det samma. Men när det gäller stockholm jazz så drar dom tydligen inte ens in tillräckligt med pengar. Och dom smalare artisterna och jazz ser man med några få undantag inte till.
Jag tror att problemet med de vikande publiksiffrorna till stor del beror på det lite flummiga fokus festivalen har. Man vet inte riktigt vad dom vill. Jag har i och för sig inte någonting emot att man breddar en festival och har olika typer av musik. Men man måste ändå kunna se någon slags röd tråd i festivalen om man ska bli intresserad. Om man vill gå på en popfestival så finns det flera betydligt bättre festivaler att lägga ut sina pengar på.
I rättvisans namn så måste jag säga att jag verkligen tyckte att det var jobbigt att jag missade Joshua Redman på Fasching. Så visst tar dom dit en del grymma artister. Men det räcker liksom inte hela vägen.
För mig känns det som om det är någon slags krampaktigt nostalgiskt över att dom håller festivalen vid liv genom konstgjord andning. Lägg ner den några år och fundera vad forkus ska vara. Sen kan det komma tillbaka som någonting rikigt stort.

Lira på nätet

Sveriges kanske bästa musiktidning har nu fått ny sida på nätet. Med nyheter, recensioner, festivalguid med mera. En ambitiös sattsning som jag hoppas håller i sig.

Lira

Gratis är gott

Som regel tycker jag att man ska betala för sig. Men när pengarna tryter så är på sommartiden hittar man alltid på ursäkter för att man gott samvete kunna ladda ner musik.
Jag ska inte dra några ursäkter här. För man ska helt enkelt stödja musikerna genom att köpa skivorna. Men ibland kan jag inte hålla mig. Speciellt när man hittar sidor med musik som är svår eller helt omöjlig att få tag på laglig väg.

Mina favoriter just nu:
Melodiradion
Church number nine
Pharaohs Dance
Destination Out

No Music Day

En liknande idé om tystnad har den tidigare medlemmen i bandet KLF Bill Drummond när han lanserar No Music Day den 21:a nov. En hel dags gemensamt musikfastande alltså.

Musikfasta

Musik i all ära. Men inget går upp mot tystnaden.
Fast det krävs övning för att uppsakatta den. Det har det i alla fall varit för mig.
Kanske konstigt sagt av en musikälskare som mig. Ni undrar säkert om jag har övergivit musiken helt. Men riktigt så radikal har jag inte blivit.
Däremot har jag varit helt beroende av ljud. När jag gick upp på morgonen satte jag på en skiva. När jag sen gick ut så satte jag på min iPod och sen självklart allt eget spelande under dagen för att sedan sätta på en skiva när jag kommer hem enda tills jag går och lägger mig. Jag klarade helt enkelt inte av tystnaden.
Varför vet jag inte. Men jag ville alltid ha någon musik i bakgrunden. Men detta gjorde inte att jag lysnade mer på musik. Tvärt om. Musik blev om ett bakgrundsskval till slut. Det fanns så klart stunder då jag lyssnade koncentrerat. Det var inte riktigt så illa som det låter. Men mycket av musiken gick bort då jag hade det runt om kring mig hela tiden.
Peter Bastian, musikern och författaren till boken In i musiken, skriver i sin bok att om man kommer till det stadiet som jag var i så måste man genast musikfasta. Man måsta fösöka undvika all musik under en tid. Själv åkte han iväg på långa fjällturer i över en månad för att komma bort från musiken.
Riktigt så länge kanske alla inte behöver göra. Några dagar på fjället eller ute på landet kan räcka. Eller att ändra sina vanor i vardagen. Numera har jag själv mycket mer tystnad, eller frånvaro av musik. Sen ett år tillbaka har jag till exempl inte lyssnat på musik på morgonen. Mycket tack vare att jag inte har velat störa min morgontrötte lägenhetskompis (hej henke!). Men det har blivit någonting positivt.
Jag tycker att jag numera lyssnar på musik när jag verkligen känner för det och när jag lyssnar gör jag det mer koncentrerat.
Nu låter jag som någon riktig puritan. Och riktigt så är det inte. Jag kan visst sätta på en skiva när jag diskar eller gör någonting annat. Men bara när jag känner för det och inte på ren rutin.
Så lämna din iPod hemma när du åker ut på landet över helgen eller på semester. Rensa huvudet och njut av tystnaden.

Abdullah Ibrahim till Uppsala

Jag kunde knapt tro att det var sant när en vän gav mig biljetter till Abdullah Ibrahim på min födelsedag. Jag visste inte ens att han skulle spela här i Uppsala. Samma vän och jag var på väg till Munchen för att se honom på en konsert där. Så ni kan förstå hur stort det är att han kommer till Sverige. Den 14 okt spelar han på det nyöppnade konserthuset i Uppsala.
Den sydafrikanske Ibrahim är enligt mig och många fler en av världens bästa nu levande jazzmusker. Han har bettyt otroligt mycket för mig, både andligt och musikaliskt.
Ibrahim föddes 1934 i Kapstaden och började tidigt spela piano. På grund av apartheid regimen så fick han leva i exil i Europa och USA men har nu på senare tid flyttat tillbaka till sitt hemland. Han har lyckas på ett för mig helt otroligt sätt förena spontan och fritt flödande improvisation med folkliga melodier. Han håller hela tiden ihop den traditionella afrikanska musiken med jazzen och har alltid ett slags andligt fokus i alla musik han skapar.
Den 14 okt kommer han alltså till Uppsala och jag kan verkligen inte hålla mig. Jag har börjat lyssna på hans skivor för att stilla suget.

Konserthusets program för hösten i övrigt är väldigt ambitiöst. Nils Petter Molvaer Band och flygelinvigningen med Esbjörn Svensson Trio, Lennart Åberg, Bobo Stensson, Kenny Wheeler och John Taylor är två konserter jag tänkte gå och lyssna på.
Vi får hoppas på att huset kommer att kunna fortsätta hålla en sån hög standard på sitt program. Delvis beror det ju så klart också på uppslutningen från Uppsalaborna. Men med ett sånt starkt program borde man kunna locka en och annan stockholmare till stan för än gång skull.

Intervju med K'naan

En intervju med den somaliska rapparen och poeten K'naan för kanadensisk TV. Han pratar bl a om insidenten i Göteborg som han skrev låten Kicked Pushed som jag har postat tidigare på bloggen.

Lupe Fiasco: Muhammad Walks

"I ain’t tryin to profit of the prophets so this one’s for free"

Lupe Fiasco
Hemsida

Lupe Fiasco: Muham...

Hans Appelqvist

Jag var och lyssnade på den egensinniga Hans Appelkvist på Reginateatern i Uppsala för inte så länge sen. En helt otrolig konsert där man slukades upp av hans videoprojektioner och fina musik.
Han lyckas med konststycket att förena någon slags pop med ljudkonst och elektronica. För mig odefinierbar musik, vilket ska ses som en styrka.
På konserten fick vi följa den pelikanhuvade Naima som ni kan se i videon nedan.
Det är en skam att jag inte har köpt hans senaste skiva Safantin och mörker som släpptes på bolaget Häpna i april. Men den står högst upp på min inköpslista. Tills dess så njuter jag av den helt fantastiska videon med låten Tänk att himlens alla stjärnor som ni kan se här.

Naimamelodin

Add to My Profile | More Videos

Tänk att himlens alla stjärnor

Add to My Profile | More Videos

Vart är publiken?

Alla vi som har försökt arrangera spelningar med musik någon stans utanför musikens mittfåra vet att det är ganska svårt i Uppsala. Men jag har fortfarande inte riktigt förstått varför. Förutsättningarna finns ju där tycker man.
Jag var och såg Örjan Hultén trio Fakir/Karlsson på Katalin i lördags och det var bara kanske 20 pers där. Om ens det. Dom är ett relativt namnkunnigt band och spelar en slags hårdsvängande balkan-arab-jazz som jag verkligen tror att folk skulle gilla. Bara dom kom dit.
Örjan berättade för mig att dom hade varit på nån liten ort och där hade det kommit över 100 lyssnare! Så varför dyker dom inte upp i Uppsala?
Många skyller på studenterna. Att dom inte rör sig utanför nationernas gränser. Vilket i och för sig är sant och vädigt tråkigt. Men det finns ju en massa annat folk som borde vara intresserade av någonting annat än körmusik och swingjazz (inget ont om dom som gillar det. Men man tycker att någonting annat borde kunna funka i stan).
En teori jag har är att Uppsalaborna är tillräckligt bortskämda för att inte gå på allt som finns. För det finns ju ändå något slagt kulturutbud i Uppsala. Men inte tillräckligt vana konsertbesökare för att chansa på någonting som dom inte har hört förut. Det där extra engagemanget finns helt enkelt inte.
Sen har vi ju Stockholm som ligger lite för nära. Det är så enkelt att ta sig dit och ta del av det stora utbudet där. Vilket ju i och för sig är fantstiskt bra för oss musikintresserade. Men jag tror att det kan ha en negativ effekt på kulturutbudet i Uppsala.

Den som är intresserad av jazz och improvisationsmusik och annat en bit utanför mittfåran ska skiva upp sig på Jazzways mailinglista. Där får man reda på vad som händer med föreningen och får tips om andra spelningar.

Lyssna! podcast

Gå in och lyssna på senaste programmet på podcasten (eller podradion) Lyssna!

Rasism i Göteborg

Den somaliske raparen K'naan spelade i sverige i vintras och drabbades av dom svenska väktarnas rasism. Polisen grep hans maneger som fick sitta i häktet under natten utan anledning. Det hela blev en låt och en video. Mest ledsen blir man när han i slutet av låten sjunger om att han trodde att sverige var ett tolerant land. Men nu kommer det här händelsen att överskugga allt detta. Med all rätt. Se videon så får han själv berätta vad som hände.

Tycker även att ni ska köpa hans skiva Dusty Foot Philosipher. Den har tyvärr ingen distro i Sverige vad jag vet. Men jag beställde den från kanadesiska Amazon. Ni kan även lyssna på en del spår på hans hemsida eller på Myspace.

Rollins till Stockholm!

Som jag skrev tidigare så hoppades jag att polarpristagaren och saxlegenden Sonny Rollins skulle komma och göra en spelning i Sverige. Och det kommer han att göra. Den 22 maj spelar han på Stockholms konserthus i anslutning till prisutdelning. En chans för oss som missade honom när han besökte Göteborg i somras.
Läs mer här.

Äntligen händer det!

Äntligen! Efter tre års lång väntan kommer Perspectives festivalen i Västerås tillbaka nu i helgen. Lite bantad denna gång men med en otrolig uppsättning artister. Detta år är det Evan Parker som är det stora namnet på festivalen. Men det är en hel radda med musiker som jag knapt kan tro att dom alla ska vara i Västerås samtidigt. Marilyn Crispel som gjorde en av dom bästa konserterna på förra festivalen kommer tillbaka. Mats Gustafsson som är festivalens kurator kommer dit med The Thing som gästas av frijazzlegenden Joe McPhee. MOHA! med den unge norske gitarristen Anders Hana och Ingebrigt Håker Flaten Quartet med bl a Jeff Parker från Tortoise. Det är några av dom artister jag ser fram emot att se. Dessutom hoppas jag att på samma sätt som förra festivalen bli chockerad av all ny musik som jag alldrig har tidigare hört.

Se hela programett på deras hemsida.

Black Is Beautiful?

Vad hände med slagordet "Black is beatiful"? I min naivitet trodde jag att saker hade blivit bättre. Att man inte längre anser att vit är vackrare än svart eller mörkt. Självklart vet jag att rasismen frodas men inte trodde jag att unga svarta i USA såg ner på sig själva så mycket som den här filmen visar. Jag snubblade över den på You Tube och blev riktigt ledsen. Men dom unga tjejerna i filmen reflekterar i alla fall över varför dom känner eller har känt som dom gör och flera av dom har i alla fall tänkt om.
Mest blev jag gripen av den lilla flickan som fick två dockor framför sig. En vit och en svart. Först skulle hon säga vilken av dom hon tyckte var dålig och tog den svarta sen skulle hon peka på den docka hon tyckte var bra och valde den vita. Sen när hon ska säga vilken som ser ut som henne så måste hon movilligt ta den svarta. Men man ser verkligen hur svårt det är för henne att göra det. Hon sneglar på den vita och vill verkligen ta den. Det är så tragiskt att se att en så liten flicka inte tycker om det hon själv är.

Sonny Rollins får Polarpriset

Årets Ploarpris går till Sonny Rollins och minimalisten Steve Reich. Kul famförallt för att det ger lite hop om att Sonny kommer göra en spelning i Sverige igen. Jag missade tyvärr spelningen i Göteborg i somras och det lär väl inte bli så många fler sverigespelninar för honom.
På ett sätt kanske det hade varit roligt att någon som fortfarande är intressant för jazzens utveckling (varför inte Wayne Shorter?) hade fått det. Nu är det mer som att han fick det för lång och trogen tjänst.
Men det kommer så klart bli kul att se honom om han kommer hit. Men så mycket överaskningar kommer det nog inte bli. Mer att hålla igång en tradition, vilket han i och för sig gör väldigt bra.

Alice Coltrane har gått vidare

En av jazzens stora, Alice Coltrane (eller Turiyasangitananda som är hennes Sanskritnamn), gick bort den 12 januari 69 år gammal.



Läs mer här och på hennes officiella hemsida.

Några skivor värda att kolla upp:



Translinear Light (2004)




A Monastir Trio (1968)




Ptah, the El Daoud (1970)




Journey in Satchidananda (1970)

Summering + Perspectives 2007

Då är det dax att summera året och se vad som kan hända under 2007. Summeringen för mig blir att kolla igenom årets skivköp och vilka spelningar som varit bra (se nedan).



Jag vet inte så mycket om 2007 men den stora musikhändelsen kommer i alla fall vara Perspectives 2007 i Västerås. Evan Parker solo, Marilyn Crispell - Palle Danielsson 5, Per-Åke Holmlander solo, The Thing w. Joe McPhee, MOHA, Kjetil Möster Trio, Ingebrigt Haakar Flaten Quintet, Skull Defects w. Lasse Marhaug m fl. Det ser med andra ord riktigt lovande ut. Lite mindre än 2004 fast det kommer nog bli otroligt bra ändå.

Vid det här laget är väl alla trötta på alla "årets bästa"-listor. Men jag kan inte hålla mig ändå. Fast om det är årets bästa skivor vet jag inte. Har inte så bra koll på utgivningen, men i alla fall de skivor som jag lyssnat på under året och som påverkat mig. Alla kanske inte har givits ut under 2006. Men varför bry sig.

Årets bästa skivor enligt Christopher:

Charles Lloyd - Sangam (ECM)
Rickard Jäverling - Two Times Five Lullaby (Yesternow)
Tom Yorke - The Eraser (XL Recordings)
Atomic - Happy New Ears! (Jazzland)
Sonic Youth - Rather Ripped (Geffen)
Örjan Hultén trio - In the woods (Artogrush)
The Thing - Action Jazz (Smalltown Superjazz)
Steve Reid Ensamble - Spirit Walk (Soul Jazz Records)
Kieran Habden & Stevie Reid - The Exchange Session vol. 1 (Domino)
Tony Allan - Lagos No Shaking (Honest Johns)
Tinariwen - Amassakoul (World Village)

Årets spelningar:
Wayne Shorter (Gävle Konserthus)

Jazzways Festivalen (Reginateatern, Uppsala. Var jättekul att spela själv men framför allt så var Musicmusicmusic otroligt bra)

Josef & Erik (förband på Bollnäs jazzclub)

Assif Tsahar & Cooper More (Fasching. Hur ofta är det allsång på frijazzkonserter?)

Hamid Drake m fl (Glenn Miller café, samma kväll som Tsahar och More)

Tinariwen (i söderhamn av alla ställen)

Tony Allen (även fast hans band inte levde upp till förväntningarna var det ändå kul att se honom igen)


Årets missade spelningar som jag fortfarande har ångest för:
Atomic (på Fasching)
Henry Grimes Spaceship on the Run Quartet (fatta att Marshal Allen från Sun Ras Arkestra var i Sverige och jag var inte där!)

Kvinnor i jazz

Kvinnors roll i jazzhistorien är inte direkt någonting som det pratas överdrivet mycket om. Visst finns det en del kända sångerskor. Men får dom den uppmärksamhet och erkännande som dom förtjänar? Vet inte om jag tycker att dom får det.
Och genom att inte lyfta fram de kvinnor som funnits tidigare så fattas det förebilder för unga tjejer idag som är muskintresserade. Kanske skulle det finnas fler kvinnor som spelade om förebilderna lyftes fram. Det är tuft att behöva vara först.

Men nu finns det ju en hel del kvinnor.Börja med att läsa Bankoles blog för tips.

ExiledOnes blogg

Vill tipsa om ExiledOnes blogg. Han tar upp aktuella ämnen, kultur, politik och musik. Skriver också mycket om afrikan amerikanernas situation. Han lever själv i exil efter att ha blivit förföljd i landet han föddes is, USA.

Läs historien om saxofonisten Ike Quebec.