En dag utan musik

Idag är det No Music Day. Ett årligt firande som jag verkligen tycker att vi ska uppmärksamma. Själv hade jag glömt det i morse så jag misslyckades från början. Men det visar bara hur självklart det är att vi har en massa ljud och musik kring oss ständigt. En som verkar ta dagen på stort allvar är Fredrik Strage (som förövrigt van stora journalistpriset, Grattis till det!)

I september fastade jag för andra gången under den muslimska fastemånaden Ramadan. En otroligt fin upplevelse. Någonting jag tycker alla borde göra oavsett religiös hemvist. Över huvud taget så är fastan, eller att avstå från visa självklara saker, någonting som man kan göra på flera områden. Även En köpfri dag har lanserats.

Om musikfasta har jag skrivit om här.

Svenska språkets roligaste ord

Måste få citera Daniel Boyacioglu:

"En gång skrattade jag en hel minut åt svenska språkets roligaste ord, andragenerationensinvandrare.
Sho bre, nikemo, jag är en stannare och har slutat vandra bre för länge sen. Tyckte den meningen är bra och skriver den igen. Jag har slutat vandra för länge sen. Sverige är lika mycket mitt hem."

Fick mig att fundera...
Kommer mina barn att vara invandrare bara för att min fru en gång var tvungen att göra en vandring?
Om vi är ett mixat par, vad är det då som har mixats? Blir barnen två halvor eller en hel människa?
Inget fel att vandra. Inte heller något fel på dem som är tvungna eller vill göra den.
Men när får man slå sig till ro? När kan man få sluta sin vandring?
Varför tar vissa sig rätten att bestämma när någon vandrar?
När blev vandraren av med sin rätt att definiera sin egen situation? Sin egen position?
Inget av detta kan jag förstå...