30 miljoner kronor och ett års fängelse. Det är vad
domen blev mot The Pirat Bay. Men vi har nog inte sätt slutet av denna fars ännu. Det kommer överklagas, pengar kommer att vägras betala och diskussionen kommer att fortsätta i tidningar, seminarier och framför allt på bloggar.
När jag lästa om domen trodde jag att det var en skämt. 30 miljoner!!! Förstår de inte orimligheten! Oavsett om vad man tycker om The Pirat Bay så måste man väl säga att det är ett helt galet hårt straff. Och Reinfeldts tal om att vi ”inte ska jaga en hel ungdomsgeneration” får ses som valkampanjens största lögn.
Jag har själv spelat in blandband och bränt CD skivor hela mitt liv och inte har det gjort mig mindre benägen att betala för skivor och konserter. Inte heller tror jag att de som växer upp nu kommer att värdera kultur mindre än vad jag har gjort. För det måste sägas. Jag är en av dem som tycker att man ska betala för musik. Jag tycker musiker (som jag själv) har på tok för låga ersättningar och en svår ekonomisk situation som jag inte tror att folk förstår.
Jag spelade till exempel i Uppsala häromveckan och mitt band drog fullt hus. Vårt gage efter alla omkostnader blev 200 kr var. Och som sagt, vi drog fullt hus. Så detta är någonting vi måste göra nått åt. Men är det verkligen rätt väg att jaga ungdomar med det förkastliga IPED-lagen som hjälp eller att stämma en urusel fildelningstjänst som The Pirat Bay? Jo, ni läste rätt. The Pirat Bay är helt urusel, i alla fall som musiktjänst. (Det andra som delas har jag ingen kolla på eftersom jag är ointresserad av det) Men jag tycker det måsta sägas eftersom jag inte har hört någon annan säga det. Jag slutade använda tjänsten för länge sen. Lite kanske för att jag ville betala för musiken men framför allt för att den är långsam och att jag hade svårt att hitta det jag ville ha. Så fort jag hittade eMusic så gick jag över till det.
Björn Ulvaeus skrev på
Newsmill en artikel med rubriken ”Ska det vara så förbannat besvärligt att betala för sig?” om de ”simpla tjuvar” som gillar hans musik. Och svaret på frågan får man val säga är: ja, det är förbannat besvärligt! Det är krångligt, dyrt och en massa restriktioner på de låtar man har betalat för (till exempel på iTuenes till alldeles nyligen). Hade musikindustrin satsat hälften så mycket energi på att ordna ordentliga musiktjänster som de gör på att jaga tonåringar så tror jag inte att vi hade haft så mycket ”illegal” nedladdning.
Problemet är att enda sedan det blev möjligt att spela in musik så har skivbolagen dikterat hur musiken ska konsumeras. Men i och med den tekniska utvecklingen har andra än musikindustrin kommit med smarta lösningar för spridandet av musik. Därför är det numera konsumenterna som i stället tagit initiativet. Och inte vill de ha de där plastbitarna med trasiga omslag som ligger spridda i lägenheten. Men skivbolagen har vägrat att ändra på sig och hela tiden försökt att motarbeta de nya lösningarna. Resultatet är då att folk har struntat i dem och fixat det själva. Vem kan klandra dem?
Om tio år kommer skratta åt det här. Inse hur fånig debatten är. Precis som de trodde att kassetterna skulle döda musiken. Det säger nog mer om skivindustrins självbild än om den kraft musiken har. Och ni kan nu konstatera att skivbolagen har tappat den lilla trovärdighet de en gång hade och kommer snart att förpassas till en historisk företeelse som inte lyckades hantera den nya tiden. De har förlorat, oavsett vad domen till slut blir. Synd för dem. Men inte för musiken eller musikälskarna.
Ångestm ångest, ångest....
Mitt afrobeatband Music Is The Weapon släpper snart sitt debutalbum. Men som en liten teaser så släpper vi en låt för gratis nedladdning. Låten heter Copyriot där poeten Lasse Fabel gästar med ett inlägg i fildelningsdebatten, om på sitt eget sätt. Så medan vi väntar på resultatet från den allt mer farsartade piraträttegången levererar Fabel några riktigt hårda kängor till giriga skivbolagsbossar och andra bakåtsträvare i "musikindustrin".
