K'naan i Sverige

Kännde mig tvungen att posta en till intervju med den somaliska rapparen K'naan. Denna gång blir han intervjuad på en parkbänk i ett vinterkallt Sverige.


Läs även en artikel som han skrivit om kolionalism här.
Hans hemsida
Se tidigare poster här och här.

Improvisation på Femivalen

Femivlen i Uppsala är en årlig festival som ska främja kvinnligt skapande. Det brukar vara ett fullt program med alla typer av konsformer som detta år kommer att hållas i Musikens hus.
Årets program verkar inte helt klart men dom har i alla fall lyckets få ditt Lindha Kallerdahl och Liselott Norelius som kommer att göra en duo-konsert. Dom kan räknas till två av sveriges bästa improvisationsmusiker och vi kan nog räkna med att det bli en rätt galen blandning av jazz, electronica, fri-impro och massa annat.

Femivalen 19 oktober. Hemsida

2 × Hamid Drake

En av mina stora favoriter just nu är den amerikanske trummisen Hamid Drake. Första gången såg spela live på en konsert i Västerås på Nya Perspektiv tillsamans med William Parker Quartett.
Han helt klart en fantastisk trummis men han har också en otrolig utstrålning som artist. Det är svårt att inte bli tagen av hans person när han sitter bakom trumsettet eller någon av sina handtrummor.
Efter Västeråsspelningen har jag sett honom några gånger till och jag har inte blivit beviken hittills.
Vill därför tipsa om två skivor som jag nyligen köpt.

From The River To The Ocean (Thrill Jockey Records)
Ett sammarbete med den legendariske saxofonisten Fred Anderson. Dom har lyckats få ihop en skiva som spänner från blues och jazz till till afrikansk traditinell musik via sjungande av muslimska böner. En skiva som jag inte kunnat sluta lyssna på sen jag fick den. Dessutom spelar några av Chicagos finaste musiker som till exempell Tortoisegitarristen Jeff parker på skivan.

First Communion/Piercing The Veil (AUM Fidelity)
Det här är egentligen en återutgivning av Piercing The Veil som inte har varit i tryck på ett tag. Men inför återtrycket har dom dessutom gjort det till en dubbelskiva och tagit med den första inspelningen som William Parker och Hamid Drake gjorde tillsammans. Inspelningen har dom kallat First Communion och är en livspelning gjord inne på skivbolagets huvudkontor.
Nog för att First Communion är en uppvisning av både dessa supermusikers spelskicklighet och musikalitet så måste jag säga att jag gillar studioinspelade Piercing The Veil bättre. Men kanske att den andra inspelningen, som är lite flummigare upplagd, kommer att växa om jag får lyssna lite mer på den.

Farväl Zawinul!

Ännu en av jazzens stora har gått ur tiden. På tisdagen den 11 september avled piansten Joe Zawinul 75 år gammal i hudcanser.
Får mig har skivor som Bitches Brew och In A Silend Way betytt jättemycket och dom skulle inte alls ha låtit likadant om Miles Davis inte hade haft Zawinul vid sin sida. Det är jag helt övertygad om.
Andra stora bedrifter av den Österikiske pianisten är att han bildade fusionbandet Weather Report tillsammans med saxofonisten Wayne Shorter. Dessutom har han nött pianostolen med både Cannonball Adderleys och Dinah Washingtons band.

Läs mer: DN, SvD.
Zawinuls hemsida

Björk och Radiohead planerar skivsläpp

Även fast Björk redan har släppt en skiva i år så planerar hon redan att ge ut en skiva till. På hennes hemsida står det att hon har spelat in med sitt nuvarande liveband som ska bli ett nytt album. I teorin låter det som om det skulle kunna bli riktigt bra.
Jag blev faktiskt lite besviken på hennes senaste skiva Volta. Men det kanske var för att jag hade så otroligt höga förväntningar efter Medúlla som jag inte kunde sluta lyssna på när den kom. Även soundtracket till hennes mans Drawing Restraint 9 tyckte jag var fantastisk. Så när hon kommer med en skiva som "bara" är en väldigt bra popskiva så blev jag besviken. Men man måste ändå ge henne att det är en väldigt bra skiva även fast jag inte tycker att den håller måttet med Medúlla.

Radiohead har tydligen också färdigt material till en ny skiva skiver DN. Låter intressant. Det har ju varit tyst sedan Hail To The Theif som var en riktigt bra skiva. Trotts att dom gått till baka till det mer raka rockigare soundet än det mer experimentella som gjorde att jag fastnade för bandet (jo, så sent började jag lyssna på dom). Men under tiden har ju Tom Yorke fått ut skivan The Eraser som också snurrade en hel del i min skivspelare när den kom ut.

Mer Abdullah Ibrahim

Den legendariska pianisten Abdullah Ibrahim som jag tidigare skrivit om kommer inte bara till Uppsala som jag först trodde. Utan han gör även ett stop i Kristiansstad två dagar innan för att spela på deras jazzfestival. En ganksa liten festival verkar det som men dom här förutom Ibrahim lyckats få dit den kamerunska saxofongiganten Manu Dibango (upphovsman till den extremt svänginga Soul Makossa).

Mer info om Abdullah Ibrahim finns här och här.

Fela lives!

Den 2 augusti 1997 så dog en av afrikas kanske största musiker, Fela Kuti, i aids. Men på Stockholms Kulturfestival på Gustaf Adolf torg så levde verkligen minnet av honom. Då spelade han son Seun Kuti tillsammans med Felas gamla band Egypt 80.
Att ta över efter en förälder som har varit en sån stor artist är alldrig lätt. Det finns många exempel på musiker som har blivit en sämre kopia av sin färälder.
Barnet har två vägar att välja på. Antingen försöker man följa traditionen och försöker gå i sin färälders fotspår eller så så får man utveckla det som fälrälderna har gjort tidigare.
Seun Kuti får man säga har valt den färsta vägen. Fredagens spelning var på många sätt ett färsök att spela vidare i Felas tradition och hålla kvar vid den gamla afrobeaten. Alla afrobeat-klyschor fanns där. Men det gär inte mig någonting som är en afrobeat-älskare när det görs så här bra. Visst kan det inte bli riktigt som Fela. Men det var helt klart en otroligt grymt svängande afrobeatband.
Felas andra och lite mer kännda son Femi Kuti har valt den andra vägen. Han har höjt tempot avsevärt och spelar en mer modern och klubbigare afrobeat skulle jag säga. När han spelade på Mondo för något år sedan var det röj utan dess like.
Jag tycker att han verkligen har lyckats med konststycket att spela i traditionen men också färnya och hitta sin egen grej i den.
Alla barn till stora musiker tyngs självklart av deras arv. Men konsten är ju att vända det från att vara en tyngd till en styrka. Vilket jag tycker att båda sönerna faktiskt har gjort.