
Den sydafrikanske Ibrahim är enligt mig och många fler en av världens bästa nu levande jazzmusker. Han har bettyt otroligt mycket för mig, både andligt och musikaliskt.
Ibrahim föddes 1934 i Kapstaden och började tidigt spela piano. På grund av apartheid regimen så fick han leva i exil i Europa och USA men har nu på senare tid flyttat tillbaka till sitt hemland. Han har lyckas på ett för mig helt otroligt sätt förena spontan och fritt flödande improvisation med folkliga melodier. Han håller hela tiden ihop den traditionella afrikanska musiken med jazzen och har alltid ett slags andligt fokus i alla musik han skapar.
Den 14 okt kommer han alltså till Uppsala och jag kan verkligen inte hålla mig. Jag har börjat lyssna på hans skivor för att stilla suget.
Konserthusets program för hösten i övrigt är väldigt ambitiöst. Nils Petter Molvaer Band och flygelinvigningen med Esbjörn Svensson Trio, Lennart Åberg, Bobo Stensson, Kenny Wheeler och John Taylor är två konserter jag tänkte gå och lyssna på.
Vi får hoppas på att huset kommer att kunna fortsätta hålla en sån hög standard på sitt program. Delvis beror det ju så klart också på uppslutningen från Uppsalaborna. Men med ett sånt starkt program borde man kunna locka en och annan stockholmare till stan för än gång skull.