För en tid sedan hade jag en diskussion om house och eurodisco med min fru. Det kanske ska nämnas att ingen av oss är speciellt förtjusta i någon av stilarna. Men det hör egentligen inte hit. Frågan vi diskuterade om det egentligen fans någon större skillnad mellan stilarna. En House-DJ hade vid det här laget antingen gått ifrån diskussionen och smält i dörren eller blivit våldsam. Men det hör heller inte hit. Det intressanta var när min fru fritt tolkat sa någonting i stil med att "Jag behöver inte alla dom där böckerna du läser för att kunna förstå musiken. Man hör ju!". En ganska direkt pik till mitt stora intresse för musiklitteratur och akademiska diskussioner kring dessa. Och man får väl säga att kritiken på många sätt är berättigad. Varför ska vi ha all den här diskussionen om musik, tanken är väl att vi ska lyssna?
Tyvärr kan jag ändå inte släppa mina böcker (läser just nu om musiketnologi) utan kommer att hålla kvar vid dom ett tag till. Men kanske ska vi musiknördar ibland ta ett steg tillbaka och fråga oss varför vi gör det vi gör. Musiken i sig måste ändå vara det viktigaste. Alla diskussioner kring den är bara till som en hjälp för att förstå den och dess sammanhang. Diskussionen i sig får aldrig bli ändamålet, vilket det ibland faktiskt får.
Så ta en paus! Skippa diskussionen om vilket år en viss skiva är inspelad, om det är ett riktigt Fender Rhodes eller om det är digitalt, om Coltrane var bättre tekniker än Parker, och sätt dig ner och bara lyssna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Intressant!
Men det är ju så mycket mer i musik än bara det som man kan höra. Musik är och kommer kanske i framtidan (när försörjningsmöjlighterna för renodlade kompositörer blir något sämre) i högre utsträckning handla om performance.
Dessutom innehåller ju mycket musik text/lyrik, som inte kan förstås utan historiskt och kulturellt sammanhang. Jag misstänker att genreindelningen mellan House och Eurodisco ofta är mer kulturella och historiska än musikaliska. Musik är ju så mycket mer än ljud!
Min åsikt i frågan: Man hör ju'nte allt! All musik fyller inte samma syfte, och jag ser gärna musik där kvaliteten på metanivå överträffar det faktiska innehållet. Det behöver inte heller alltid vara nörderi att vara intresserad av metakvaliteterna. I vissa musikkulturer (ex punk) måste ju metainformationen (fuck the system) ändå anses vara huvudpoängen, de faktiska ljuden av mindre vikt, även för ickenördar.
Du har så rätt!
Människor upplever musik på så många olika sätt och den fyller så många funktioner. Den rena njutningen av vacker musik är bara en av dem (som dock inte är att förringa).
Den ena extremen där själva konceptet överträffar innehållet är Cage och hans 4' 33''. Jag brukar försvara honom och se kompositionen som ett viktigt ifrågasättande av musik vad denna är och vilken funktion den har. Däremot sitter jag sällan hemma och njuter av stycket. Men själva idén kan man fundera och diskutera länge över.
Självklart är också budskapet (eller metainformationen) väldigt viktigt i många musikformer. Punk är ett bra exempel. Jag tror också att det är en förklaring varför många så många ogillar en viss typ av kristen musik (det kan vara så himla sliskigt ibland). När budskapet inte går fram förstår man heller inte musiken.
Men musiken kan också vara viktig för att få fram budskapet. Du kan inte ta en Carola-låt och sätta en punktext till. Så musiken och budskapet måste samverka. Jag tror även att själva musiken i till exempel punk har en funktion. Det låter en få ut sina känslor, vad det än kan vara. Ofta hör man ju inte ens texten. Så det är inte bara budskapet, fast det hänger så klart ihop.
När det gäller min text så står jag fortfarande kvar vid att man ibland måste ta en paus från analyserandet. Det gäller all musik. Inte bara den som är till för att lyssna på som någonting vackert. Man kan ge sig hän och bara låta det gå rakt in. De flesta pukarna gör nog så på konserter. Inget analyserande där. Men de kan säkert prata om det efteråt. Att jag kallar det jag gör för nörderi är kanske att se ner på mig själv. Jag tycker ju att det är viktigt! Vilket år en viss skiva kan visst vara viktigt i ett historiskt perspektiv. Men ofta när det gäller musiknördar är det mer om att glänsa vem som har mest koll än att föra ett intressant resonemang. Och det är verkligen inte viktigt! Musik kan så lätt bli en sport. Man lär sig låttitlar, årtal, vilka musiker som spelade på vilken inspelning, när en skiva kom ut i japan osv än att faktiskt bry sig om det som gjorde att man först började lyssna.
Jag skrev att:
”Alla diskussioner kring den är bara till som en hjälp för att förstå den och dess sammanhang. Diskussionen i sig får aldrig bli ändamålet...” Och det är främst det jag ville ha sagt.
ps. hoppas du inte tog illa upp för kommentaren på din blog. kunde inte låta bli att retas.
Haha, självklart inte, alla kommentarer är bra kommentarer, som vi säger är i bloggbranschen :).
Det är nog mycket viktigt som lätt övergår till "att glänsa" om man inte passar sig.. Musik, vetenskapliga artiklar, matlagning, klimataktivism... allt riskerar nog att övergå i narcissism.
Grattis till giftemålet förresten! Lite sent, menmen... Jag är ju så jäkla bizzy! Det HÄNDER så jäkla mycket här nere i Norrköping (ironi)...
Skicka en kommentar