måndag 27 december 2010

Årets skivor 2010

Med en sån massiv ström av musik (inte minst genom Spotify) känns det så här vid slutet av året att allting bara flyter ihop. När jag skulle summera året kändes det som om jag inte hade lyssnat på några skivor alls som släppts 2010. Men när jag kollade igenom mina spellistor och vad jag har recenserat så var det en hel drös med skivor som jag faktiskt har lyssnat riktigt mycket på och som jag säkert kommer komma tillbaka till framöver.

Knappast någon ”årets bästa”-lista (hur skulle jag kunna ha koll på det, har någon det?). Med årets viktigaste för mig.

Så here we go… alla kategorier på en gång, utan inbördes ranking…

M.I.A. - /\/\/\Y/\
Årets kanske viktigaste skiva. Hård politisk pop-electronisk punk eller vad du nu vill kalla det.
Att Romain Gavras gjorde den fantastiska och brutala videon till Born Free gjorde inte saken sämre.



Goran Kajfeš - X/Y
Så här på slutet av året släpper Goran Kajfeš en dubbel CD och konstbok i eget namn. Endast i 500 numrerade ex. Självklart kunde jag inte motstå frestelsen, trots att man bara kan beställa från hans sida och att den kostar 380 kr. Men helt klart värt pengarna. Först till kvarn.



Prylf – Kind of Green
När sångaren Linnea Henriksson (aka Jazz-Linnea) i detta galna svenska jazzband dyker upp i Idol 2010 och sopar mattan med alla (inklusive juryn) är det någonting stort som hänt nöjessverige. Kanske är inte gränserna så tydliga som vissa vill ha det. Grym skiva från ett band som jag hoppas mycket på framöver nu när Idolcirkusen är över.


Wyatt, Atzmon, Stephen - For the ghosts within
Atzmon har jag egentligen sett som mest intressant som aktivist men här briljerar han med sitt sax och klarinettspel. Bebop och orientaliskt i en naturlig symbios. Robert Wyatts läspande släpiga sång är också den makalöst bra.


Soul Jazz Orchestra – Rising sun
”Men egentligen finns beskrivningen av bandet redan i deras namn, så mycket mer än att säga att det här är ett måste för alla rytmälskare 2010 behöver jag inte säga.” … skrev jag i min recension och det står jag fortfarande för.

Recension i Lira.


Lloyd Miller and The Heliocentrics - Lloyd Miller and The Heliocentrics
The Heliocentrics fortsätter att samarbeta med intressanta musiker. Orient/funk/jazz när den är som bäst.




Marilyn Crispell & David Rothenberg – One dark night I left my silent house

Från min recension… ”Tillsammans bygger de upp stycken som känns som om de kommer att falla ihop när om helst. Men i sista stund räddar de varandra i fallet och får musiken på fötter igen. Ett möte mellan musikaliska likar som har resulterat i ett litet mästerverk.”

Recension i Lira.


Mulatu Astatke – Mulatu steps ahead
”Som en etiopisk Jan Johansson får han jazz och till och med salsa att låta helt självklar med traditionella etiopiska flöjter och stråkinstrument.” skrev jag tidigare i år. Det är kul att intresset för hans musik bara verkar växa och att han själv har orken att spela in nytt material.

Recension i Lira.


Polar Bear – Peepers

Gjorde att jag upptäckte den brittiska indijazz-scenen. Grymt album.

Recension i Lira.



Serengeti – Standing steady
Svensk dancehall som nockade mig direkt. Hur svängigt som helst. Gick många varv i somras.

Recension i Lira.



V/A - Next Stop... Soweto 3: Giants, Ministers & Makers: Jazz In South Africa 1963-1984

Ambitiös återutgivning av Sydafrikansk musik på tre CD. Dock var det volym tre som fångade mig mest.




Asa - Beautiful Imperfection

Svängigt soulpop album från nigerianska Asa. Blev helt tagen första gången jag hörde skivan. Mest var det nog hennes släpigt coola och lite hesa röst som griper tag i mig. Kan liksom inte sluta lyssna.

Inga kommentarer: