Musikegoism

Är det egoistiskt att vara musiker? Den frågan gnagde i mitt hjärta får något år sedan och fortfarande kan den komma upp som en ovälkommen gäst i mitt huvud.
Som ung politisk aktivist på vänsterkanten och med viljan att förändra världen så kännde jag att min musik och mitt politiska angagemang gick rakt mot varandra. Politik är att hjälpa varandra och musik var enkelt nöje tänkte jag. Därför fick jag dåligt samvete när jag sysslade för mycket med musik och inte han med mitt engagemang för världen. Men så enkelt är det ju så klart inte.
När jag tänkte efter vilka musiker jag själv lyssnade på och hur jag såg på dem så gick det upp för mig att dom självklart inte var egoister. Tvärt om! Dom gav någonting av sig själva till världen som få andra gör. Många var också politiska och sociallt medvetna och speglade världen omkring dem. Oavsett om dom spelade instrumentalt eller hade text i sin musik. Så jag kom på det självklara. Att spela är att ge inte att vara egoist.
Dessutom så finns det många musiker genom historien och i nuläget som måste kämpa för sin rätt att få spela musik. Auktoritära regeringar har genom alla tider försökt begränsa konstnärer. Så nu när vi har yttrandefrihet så är det vår plikt att använda den. Annars är det ju meningslöst att ha den.
Att spela musik är bland det viktigaste man kan göra. Och att få arbeta som musiker är bland det finnaste yrken man kan ha.
Så min slutsatts är att musik kan vara att bidra till sammhället och det kan bidra till förändring. Men det är självklart inte allt. Politik och arbete för en bättre värld sker på många fronter. Men jag har i alla fall slutat ha dåligt samvete när jag spelar musik.


Freemuse arbetar mot censur av musik.