Den 2 augusti 1997 så dog en av afrikas kanske största musiker, Fela Kuti, i aids. Men på Stockholms Kulturfestival på Gustaf Adolf torg så levde verkligen minnet av honom. Då spelade han son Seun Kuti tillsammans med Felas gamla band Egypt 80.Att ta över efter en förälder som har varit en sån stor artist är alldrig lätt. Det finns många exempel på musiker som har blivit en sämre kopia av sin färälder.
Barnet har två vägar att välja på. Antingen försöker man följa traditionen och försöker gå i sin färälders fotspår eller så så får man utveckla det som fälrälderna har gjort tidigare.
Seun Kuti får man säga har valt den färsta vägen. Fredagens spelning var på många sätt ett färsök att spela vidare i Felas tradition och hålla kvar vid den gamla afrobeaten. Alla afrobeat-klyschor fanns där. Men det gär inte mig någonting som är en afrobeat-älskare när det görs så här bra. Visst kan det inte bli riktigt som Fela. Men det var helt klart en otroligt grymt svängande afrobeatband.
Felas andra och lite mer kännda son Femi Kuti har valt den andra vägen. Han har höjt tempot avsevärt och spelar en mer modern och klubbigare afrobeat skulle jag säga. När han spelade på Mondo för något år sedan var det röj utan dess like.
Jag tycker att han verkligen har lyckats med konststycket att spela i traditionen men också färnya och hitta sin egen grej i den.
Alla barn till stora musiker tyngs självklart av deras arv. Men konsten är ju att vända det från att vara en tyngd till en styrka. Vilket jag tycker att båda sönerna faktiskt har gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar